Låt mig förklara det här med håret.

Jamen så tokigt, jag gjorde mig av med allt mitt hår. Jag trodde dock inte att det skulle bli en så himla stor grej av det.

Jag vet inte hur många meddelanden jag fått om att jag t.ex. är modig. Det är lite som att säga till någon som älskar att fara till tandläkaren att den personen är modig som frivilligt går dit.

Jag hatar verkligen att ha hår. Det är ivägen hela jävla tiden, det tar en evighet att tvätta, eftersom jag aldrig orkar torka det innan jag går och lägger mig så står det åt alla möjliga håll när jag vaknar, också har jag virvlar som gör att jag inte ens kan ha det uppsatt utan att bli irriterad.

Det är ju förstås förknippat med kvinnlighet att ha hår, men om det är “kvinnlig” jag har känt mig hela tiden när jag har haft hår så känner jag mig uppenbarligen så även idag, för jag är fortfarande samma person idag som jag var igår 🙂

Reaktionerna när jag rakade sidecut för nästan 2 år sedan var likadana, och jag kommer ihåg att jag kände mig så himla häftig och annorlunda. Men allt eftersom tiden går så vänjer man sig och nu tittar jag tillbaka på mina egna bilder, och folk som jag möter idag som har sidecut, och tänker att det bara är som vilken annan frisyr som helst.

Det är egentligen galet hur mycket power man lägger i sitt hår. Hejdå power och hej ödmjukhet nu då, kanske?

Apropå karma…

Vi har…. köpt hus? Vad är det som händer? Har jag missat att jag varit typ världens mest fantastiskt underbara person och därför får all denna goda karma slängd på mig?

Det känns fortfarande overkligt och som en dröm, förmodligen för att allt gått så fort.

Huset hade ett utgångspris som var över vår budget, vilket var anledningen till att vi inte ens gick på visningen.

Förut har vi gått på visningar av hus som vi egentligen inte haft råd med, men ibland har det kommit något hus som vi blivit kära i och då känns det som en kniv i hjärtat då vi vet att vi aldrig ens har en chans att vara med i budgivningen. På senare år har det även börjat kännas lite taskigt mot säljarna att komma på visning när vi vet att vi inte har råd. Lite som att ge dem falska förhoppningar.

I detta fall hade vi kniv i hjärtat-känsla utan att ens ha varit på visning. När huset hade kommit ut så träffade vi av en slump en av mäklarna som sa att de hade ett hus som verkligen skulle passa oss, så vi kollade på Hemnet direkt och fick samma känsla.

Perfekt storlek på tomten. Plats för flera bilar. Inte typiskt Svensson-look på huset. Fräscht hus utan omedelbart renoveringsbehov. Jättefin källare med plats för både gym, musikrum och pyssel/snickerirum. Och det bästa… PLATS FÖR ALLA! Det fanns rum till alla, vi behövde inte ens bygga till något rum, och det var dessutom bra storlek på alla rum.

Men, som sagt… över vår budget 🙁

Men på väg mot Stockholm och Foo Fighters-spelningen så hörde tidigare nämnda mäklaren av sig och frågade varför vi inte hade varit på visningen. Jag berättade sanningen men hon tyckte att vi skulle komma och kolla ändå. Så på vägen hem igen så åkte vi inte ens hem, vi åkte direkt och kollade på huset.

Och pang, störtkära på en gång! Huset var ännu finare än på bild och vi fick bara en så jäkla najs feeling när vi var där. Som att vi hade hittat hem. Och alla som jagat boende i flera år vet nog att det inte händer så ofta. Inte för oss i alla fall, vanligtvis är vår känsla “Jo, här skulle vi kunna bo, men….” och sen diverse anledningar varför husen inte passat. För små hus, för små gårdar, för små rum, för höga driftkostnader, för stora renoveringsbehov. Eller bara inte rätt känsla.

Men nu fick vi den känslan, på en gång. Vi gick igenom hela huset tre gånger, Peter är en jäkla petig hus-tittare men han hittade inget som avskräckte oss.

Vi ville ju ha huset men hade inte ens nog med pengar för utgångspriset, men mäklaren tyckte att vi i alla fall kunde höra med säljarna om dom ville fundera på vårt bud. Och det gjorde dom – och accepterade!

Känslan var typ WHAT, is this real life!?!? Efter typ 4 års letande så hittade vi vårt hus, bara sådär. Det hoppade upp i knät på oss.

När vi väl skrev alla papper så kändes det ännu bättre för säljarna var bara så jäkla fantastiska! Så härliga människor. Ni vet, såna som man bara känner att man vill bli kompis med?

Idag ska vi dit och kika igen. Vi gjorde ju en liten chansning och valde att säga ja till huset på en gång, vanligtvis har vi ju diskuterat saken med hela familjen och haft med alla barn på visningarna så dom också ska få känna efter om det känns rätt. Men vi var så jäkla säkra på att dom kommer älska det lika mycket som vi, så idag ska vi kika på huset med barnen + Peters mami med man + min mami. Önskar att jag kunde ta med brorsan också, men han kommer till Sverige först två veckor innan vi flyttar in 🙁

Och inflyttningen, ja… OM EN MÅNAD! Nej, nu har jag inte tid att blogga mer, jag måste ju packaaaa!

Hörs, hej!

 

(Bilder kommer förresten efter vi fått tillträde till huset, vill inte stjäla mäklarens bilder. Håll ut!)

Karma strikes again

Fattar ni hur jääävla sjukt detta är!? Jag har ju redan delat på både Facebook och Instagram, men om det är någon som missat så ska jag och Peter se FOO FIGHTERS LIVE!

Min spontana reaktion är att använda flera utropstecken men det går emot mina principer så jag skippar det 😉

För några dagar sedan fick jag en inbjudan via mail från Spotify. Verkar som att jag är en av Foo Fighters största fans i Sverige, alltså en av dem som lyssnar mest på dem via Spotify. De bjöd in mig + en vän (såklart Peter) att gratis få komma och se dem live på en intim spelning i Stockholm.

Det var först till kvarn, och som tur var så satt jag med telefonen i handen, och Peter var ledig både dagen för spelningen och dagen efter. Vi lyckades hitta ett svinbilligt hotell nära spelningen också. Tyvärr får inte Zacke följa med på grund av Sveriges strikta ljudnivå-lagar för barn under 13 år, men tack och lov följer vår fantastiska vän Michelle med och umgås med honom medan vi är på spelningen.

Jag vill bara nypa mig i armen. Jag har lyssnat på FF sedan jag var typ 20 år. Jag kommer fortfarande ihåg den första låten jag någonsin hörde – Hey, Johnny Park! – som fortfarande är en av mina favoritlåtar. Deras musik har hjälpt mig genom så jävla mycket skit, jag insåg att jag i princip aldrig kunde må dåligt medan jag lyssnade. Insåg att jag skapar min egen verklighet och att livet blir vad jag gör det till. Har en av deras låttexter tatuerad på min arm.

Så många gånger som jag fått frågan om jag vill följa med och se dem live men tackat nej för att jag inte haft råd. Men denna gång klaffade A L L T . Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det är karma och Universum som har satt alla dessa saker på en linje som passar perfekt med mitt liv.

I CAN’T WAIT!

Sommaridyllen

Igår var en sån där fantastisk dag som man hoppas att alla semesterdagar ska vara som. Tyvärr har inte Peter semester längre, men ni fattar känslan?

Dagen började ju inte bäst då våran bil bestämde sig för att fucka ur så nu har vi inte bara en, utan TVÅ bilar med tända motorlampor! Lovely stuff 🙂
Kian stod redan hos barnens bonuspappa för reparation så då var det bara att köra dit Dodgen också. Den värsta dagen dessutom, då jag, Peter, Zacke och Marmor Mona skulle bege oss ut till brorsans nya sommarstuga och grilla. Men hips vips så fick vi låna en av deras bilar och dagen var räddad! Ibland går det faktiskt att ha tur i oturen.

Men jag började fundera på vad vi kan ha gjort för att få en så hård karma-faceslap. Jag tycker inte alls att vi varit assholes på senaste tiden, så jag får nog ta mig en funderare över vad Universum egentligen försöker säga mig, eller oss.

Stugan är i alla fall fantastisk och sjukt svår att hitta, på väg dit känns det typ som att man går på en liten stig nedför ett stup. Okej, not quite that drastic, men det är nog med lutning för att man på uppförsvägen känner hur dålig kondis man har 🙂

Men det sjukaste, enligt mig, är utsikten. Den här första bilden är utsikten när man går nedför slänten, mot stugan. Den andra är utsikten när man står på altanen. Svårslaget! Fasiken vad jag älskar naturen. Tänk att vakna upp till detta varje morgon!

Hur som helst blev det en jättelyckad grillning. Maten var god som tusan och Bubblan sov igenom hela sittningen så vi kunde äta i lugn och ro!

Magnus var grillmästare så vi andra bara kunde chilla. Men som vanligt hade Peter myror i brallorna och sprang runt på gården och försökte hitta något projekt att pilla med. Jag tror att det slutade med att han sa att han skulle laga en gammal moped? 🙂

Det enda jag kunde tänka på var att jag vill lära Zacke att uppskatta naturen och vad härligt det då kommer vara att spendera somrarna hos morbror Maus ♥

En dag på Ulvön

Det blev en liten tripp till Ulvön, precis som vi hade planerat. Vi hade en sjuklig tur med vädret, soligt men inte för varmt. Det blåste lite så att vi slapp svetta arslena av oss och det fanns alltid skugga till hands så jag slapp oroa mig över att Zacke skulle vara i solen.

Jag gjorde en liten miss (ovanligt ens?), jag var helt säker på att båda båtarna tog lika lång tid på sig ut till ön. Jag funderade aldrig på varför de skulle ha två båtar som hade samma avgångstid och som åkte samma rutt? Näe. Vi åkte m/f Ulvön ut och m/f Minerva tillbaka. Ulvön tog två timmar! Men som sagt, dagen bjöd på riktigt fint väder och Daniel verkligen älskar att åka båt så det blev en hit ändå. Zacke sov hela vägen, dessutom. Tack vare att den tog så lång tid på sig (den stannar till på tre ställen, medan Minerva åker raka spåret) så blev det en hit att åka Minerva hem eftersom den i Daniels ögon då blev en supersnabb racerbåt 🙂

Och det bästa? Hade vi inte tagit Ulvön ut så skulle vi inte ha fått se dessa små sötnosar! Har ni någonsin sett så gulliga och fluffiga beings, ever? Tydligen så satt fågelmamman några meter bort och skrek åt folk 🙂 Jag var tyvärr inte närvarande eftersom det blåste så jäävulskt uppe på däck och det verkligen inte kändes som ett ställe för en 6-veckors person att vistas på.

Direkt efter vi kommit fram till ön så tog vi oss en tur i skogen. Det blev bara en liten sväng, men jädrans vad rofylld och glad jag blir av bara en liten stund i skogen. Balsam för själen, och plus i kanten var dessutom att det luktade varm skog. Vet ni vilken doft jag menar? Den är helt underbar!

Sen var det dags för lunch, för att undvika att hela familjen skulle förvandlas till onda häxor. Efter att ha rekat Ulvö Hotells hemsida och sett att de hade vegankäk på deras à la carte så hade vi redan bestämt oss för att äta lunch där, men tänkte inte på att det ofta serveras buffé på lunchen. När vi kom dit så upptäckte vi att de hade Skärgårdsbuffé, något som inte riktigt passar en vegan (och heller inte riktigt en lakto-ovo vegetarian, som Peter mer identifierar sig som). Peter frågade kocken om det fanns något på buffén som vi kunde skyffla i oss, och då erbjöd sig kocken att fixa två veganplankor åt oss. Hur jävla lyxigt var inte det då? Tyvärr hade jag inte hjärnan med på noterna nog att ta kort på maten (fast vi fick med det i vloggen), men vi fick tre sorters vegansill (champinjoner), morotslax, bönbollar i BBQ-sås och torrostade haricot verts med flingsalt. Sedan fanns det lite bönor, råkostsallad och quinoa och sånt på buffén som var OK. Vi blev i alla fall nöjda som faan och bestämde oss för att vi måste tillbaka dit för att testa à la carten också. Jag tror nog att årets bröllopsdagsfirande kommer spenderas på ön 🙂

 

Här kommer mina två favoritbilder från dagen: Bellans självporträtt och jag och Bubblan på båten ♥

 

Nedan ser ni vloggen från vår dag på ön!

 

Två roadtrips på en vecka

De som följer mig eller Peter på Instagram eller Snapchat vet redan att vi tidigare i veckan tog tåget upp till Boden för att shoppa. Shoppa var ju det vi gjorde men det låter aningen fel att säga det när det var en bil vi köpte. Men vi åkte i alla fall hem med en Dodge Journey. Äntligen en sjusitsig bil, nu ryms alla i familjen! Zackarias har bara bott med oss i fem veckor och vi har ju bara de äldre barnen varannan vecka men det har redan känts av att alla inte har kunnat åka med när vi varit ute och kört.
Det är några småfel på bilen, men det väntade vi oss. För det snorbilliga priset vi fick den för är det en sjukt bra bil och Peter är helt störtkär i den 🙂
Vi åkte som sagt med tåget upp. Klev på klockan 03:50 och var framme klockan 10:20. Efter lite provkörning åkte vi ner till Pite först och hälsade på familjerna Landberg/Krafft och Gustafsson. Vi stannade och fikade lite vilket alltid är väldigt farligt, för så fort jag spenderar tid med mina nära & kära i Pite så saknar jag dem så jääävla mycket. Jag skulle nog fan kunna flytta tillbaka dit om det inte var så att vi redan var rotade i Härnösand. Jag är hemskt tacksam att jag har Isabelle & Andreas här nere, en liten slice av Norrbotten ♥
Vi fick även in en liten träff med “min största idol” som hon gillar att kalla sig själv, min lilla pluttkusin som nu titulerar sig som Zackes Tant Lisa. Hon är förjävligt härlig och jag blir alltid så himla glad att träffa henne! Det är som att träffa en bättre version av mig själv 🙂

Idag bestämde vi oss även för att ta en snabb tripp till Örnsköldsvik. Förra året åkte vi ner till Gävle för att vara där nere en helg och fira tjejernas födelsedagar med hotell- och restaurangbesök. En solig dag tog vi oss även en dagstripp med båt till Limön. Det var så himla kul för hela familjen även fast vi på Limön “inte gjorde nåt”, vi kände att vi fick lite mersmak så nu funderar vi på om vi ska ta barnaskaran och åka iväg till Ulvön utanför Örnsköldsvik.
Precis som Limön har Limöbåten, har Ulvöhamn m/f Ulvön och m/f Minerva som åker fram och tillbaka hela dagarna.

VI åkte först till Örnsköldsvik för att min förvirrade hjärna trodde att båtarna gick därifrån, men då fick vi snällt ställa oss på en parkering och kolla Google Maps och jag fick erkänna att jag var helt ute och cyklade. Tur att det inte var skarpt läge och att vi skulle åka med båten där och då, det är därför jag gillar att reka innan jag ska göra saker som jag aldrig gjort förut.
När vi kom fram till hamnen så tog vi oss en liten promenix i alla fall och fick oss lite luft, kikade på båten som kom i hamn precis när vi parkerat, och såg oss runt lite.

Mycket fint! Med tanke på hur nice själva hamnen båtarna går ifrån är så har jag nu väldigt höga förväntningar på själva ön (mycket logiskt, I know!) 🙂

Today is the day, komsi komsi Bubblan!


Dagen B. Bubblandagen. Inte en tillstymmelse av barnafödande än.

I morse var jag på mitt sista barnmorskebesök någonsin. Bubblan är fixerad och redo för världen. Om han inte joinat oss innan den 19e så kommer jag bli igångsatt, men hon trodde inte att jag skulle behöva vänta så länge. Jag kommer alltså vara en real life morsa inom en vecka, förmodligen. Jag sa att jag skulle försöka aktivera mig så mycket som möjligt för att få honom att vilja komma ut, men fick rådet att utöver det faktiskt vila också för att visa att jag är redo att föda barn.
Svårt! De senaste två veckorna har känts som semester. Eftersom jag är så pigg och inte känner mig speciellt gravid förutom att magen är i vägen för jävlat allt, så har jag hållit igång och pysslat med saker som jag annars inte skulle ha hunnit efter en arbetsdag.
Jaja, jag får väl se det som en legitim anledning att bara chilla. Vi har ViaPlay gratis i två månader och där finns det en jäkla massa serier som jag kan plöja. Heeelt perfekt!

Now it’s just a waiting game ♥

Jag är “det där jobbiga problemet”

Bild av Ti.mo
Jag kom just hem från ett besök på banken där jag fått hjälp med ett (vad som verkar vara) komplicerat ärende. Dock inte min egna bank.
För att göra en lång historia kort: min pappas bouppteckning är nu avklarad och därför behöver jag avsluta hans bankkonton. Hans bank är Sparbanken Nord, vilket är en fristående bank och finns endast i Norrbotten.
Jag var inte supersugen på att vid 39 veckors graviditet åka 100 mil för att göra ett bankärende som tar en kvart. Jag pratade därför med Sparbanken Nord förra veckan och förklarade min situation och frågade om det gick att ordna brevledes istället. De svarade mig då att jag skulle gå in på min egen bank och att de skulle kunde hjälpa mig där. Jag frågade specifikt om jag kunde gå in på Nordea (och inte Swedbank, som i vissa situationer verkar kunna samarbeta med Sparbanken Nord), och de sa ja.

Jag och Daniel gick därför in på Nordea igår och hela besöket går typ såhär:
Jag: Hej! *förklarar situation* Sparbanken Nord sa till mig att jag kunde komma till er så kunde ni hjälpa mig med kontoavslut.
Bankperson: Nej tyvärr, sånt gör vi inte här.
Jag: Men Sparbanken Nord sa specifikt att Nordea kunde hjälpa mig med det här.
Bankperson: Hmm, vänta. *frågar kollega*
Kollega: Det skulle kunna gå, det går ibland men ibland inte och då godtar inte den andra banken det och skickar bara tillbaka alla papper.
Jag: Fast jag har fått bekräftelse på banken ifråga och de säger att det ska gå bra.
Kollega: Jaha, okej! Men kopiera alla bouppteckningspapper och gör ett försök!

Jag ger bankpersonen alla dödsbo-, boupptecknings- och bankpapper jag har gällande farsan.

Bankperson: Hmm, det är nog bäst att jag ringer Something Something (vad jag uppfattar är Nordeas interna kundtjänst, typ).
Bankperson: *ringer och pratar*
Bankperson: Nähä, dom sa åt mig att ringa Juridik. Då gör jag väl det då.
Bankperson: *ringer och pratar*
Bankperson: Nähä, dom kunde heller inte hjälpa mig. Jag ringer Sparbanken Nord och ser vad de har att säga då.
Bankperson: *står i telefonkö i några minuter*
Bankperson: Men det här känns ju som ett lönlöst uppdrag. Har du varit in på Swedbank och kollat om de kan hjälpa dig?
Jag: Näe, eftersom Sparbanken Nord sa åt mig att gå hit.
Bankperson: Fast på alla papper du har här så har Sparbanken Nord samma utförande som Swedbank har, så de är säkert ihopkopplade på så sätt att de kan hjälpa dig där.
Jag: Fast när jag flyttade hit ner från Piteå så fick jag byta bank till Swedbank för att Swedbank kommer inte åt Sparbanken Nords konton.
Bankperson: Fast jag tror att det är bättre att vi gör så. Gå dit, och om det inte funkar så får du komma tillbaka så får vi lista ut något sätt att hjälpa dig på.

Så då fick jag ta mitt pick och pack och gå därifrån. Jag ville inte att Daniel skulle behöva följa med till ännu en bank och bara sitta och vänta (boooriiing), så jag bestämde mig för att ta trippen till Swedbank idag istället.

Där skulle jag egentligen inte ha fått hjälp eftersom jag inte är kund där. Jag fick det förklarat som att jag i såna fall skulle ha behövt öppna ett konto hos dem. MEN! Då frågar bankpersonen “Men har du inget gammalt konto kvar här då?” (jag hade förklarat att jag visste att Sparbanken Nord var en fristående bank eftersom jag varit tvungen att byta, men att jag bara kom för att Nordea sa åt mig).
Vi kollade, och japp – jag hade ett gammalt sparkonto med 0,02 kronor på, och vips så var jag visst kund hos Swedbank utan att jag visste det. En kvart senare hade jag fyllt i lite papper, lämnat mina kontaktuppgifter till bankpersonen och sen var allt klart.

En undrar ju varför det var så jävligt svårt för Nordea, min egen förbenade bank, att skriva ut lite papper för mig att fylla i när det var så sablarns enkelt för min icke-bank att göra det?
Vi avslutade mötet med att bankpersonen sa “Sådär, nu slipper Nordea oroa sig för det här jobbiga problemet!”. Jag förstår att problemet egentligen menades vara mitt bankärende, men jag tyckte att det var en komisk tanke att jag är det jobbiga och höggravida problemet 😉

Officiellt föräldraledig

Igår jobbade jag min sista arbetsdag för detta år. Nu är jag officiellt föräldraledig i väntan på att Bubblan bestämmer sig för att komma. Eftersom jag har varit så pigg under hela graviditeten så trodde jag att det skulle vara lugnt att jobba fram tills 10 dagar innan BF (beräknad födelse, för er ej insatta) men tisdag-fredag hade jag gärna varit ledig av den enkla anledningen att jag börjat känna mig ganska tung i kroppen och att vattnet i mina fötter numera har slagit ett onödigt högt rekord.

Bilden ovan kanske ni redan har sett om ni följer mig på Facebook eller Instagram, jag fick en jättefin farvälpresent av mina arbetskamrater Sara, Anna och Mats. Älskar såna här presenter, det känns verkligen som en riktig tanke finns bakom. En gång fick jag present av en annan arbetskamrat, Erika. Om jag inte kommer ihåg fel så fick jag den gången kikärtor, mandlar och två olika mjölsorter 🙂

Så nu är jag som sagt ledig.. min första lediga dag (trots att det är helg) firade jag med att köpa lite sjukt billiga kläder till El Daniel och Bubblan. Det var loppis och klädbytardag här i Härnösand så jag och Isabelle drog dit och fyndade, båda två. Till Daniel hittade jag ett par häftiga shorts med piratmotiv på och till Bubblan fyndade jag en mössa, en (regnbågsfärgad ♥) fleecejacka, tre par byxor och fyra bodys. För 155 kronor!

Sen hann vi bara gå hem och lämna av grejerna innan vi drog iväg på nästa event – en bärträff. Bär som i bärsjal och bärsele, inte som smaskiga bär som en äter. Det skulle förvåna mig om jag inte har träningsvärk i kinderna imorgon, det var länge sedan jag log så mycket åt så många härliga barn. Det är så kul att se att barn har egna små personligheter och ännu roligare att se hur de interagerar med varandra. Jag var mest där för att iaktta eftersom jag inte har någon liten person att sätta i sele eller sjal än, men det kändes lyckat och givande ändå. Mycket trevligt att träffa andra, likasinnade personer som är intresserade av samma saker och som dessutom verkligen verkade veta vad de snackade om. Jag har lånat en sele och köpt en sjal av Isabelle så nu känner jag mig lite redo för att sjala upp Bubblan när han väl kommer.

Idag hade jag tänkt fortsätta måla på spjälsängen som jag gjort hela veckan, men känner nu att jag faktiskt vill ta paus från det ikväll. Jag ska nog bara vika lite tvätt, ta en dusch och sen sätta mig och läsa Föda utan rädsla igen. Jag har ju redan läst den en gång. Då läste jag e-boken men nu köpte jag hem den som fysisk bok eftersom den redan var utlånad på biblioteket. Den gav mig ett oerhört lugn sist jag läste den, så för att verkligen pränta in den i skallen ska jag läsa en gång till. Andningsövningarna som beskrivs i boken känns ju aningen mer påtagliga nu än vad de gjorde för två månader sedan.

Tio dagar kvar!

F E M Å R ♥

Det här är inget mer än ett blödigt inlägg om hur lyckligt lottad jag är som idag får fira att det var 5 år sedan jag la ögonen på denna godbit för första gången.

Jag kommer ihåg det så himla väl. Jag kommer ihåg vad vi båda hade på oss för kläder och att han hade sin vita keps bak och fram och var så sanslöst glad och positiv. Det var min första dag på jobbet och ingen var lika peppig och uppåt som han var. “Ring mig om du har några problem så kanske jag kan hjälpa dig”. Jag hade jävligt mycket problem och fick jävligt mycket hjälp, hade jag inte haft Peter den dagen, den veckan, den månaden, så hade jag haft det skitsvårt på jobbet och vi hade nog dessutom inte kommit varandra så nära som vänner så pass fort som vi gjorde. Han var min klippa då och är det än idag, den personen som stöttar och övertygar mig om hur bra jag är, som turnar my frown upside down och som fortfarande kan få mig att skratta som en crazylady varje dag. 1826 dagar senare.

Det är så enkelt att leva i nuet och att tänka på vilken härlig tillvaro vi har just nu, men jävlar i gatan vad jag inser hur mycket grejer jag valt att glömma bort när jag tänker tillbaka på allt som blivit slängt åt vårt håll och som vi varit tvungna att kämpa oss igenom. Men jag är oerhört tacksam för de kämpiga första år vi fick tillsammans, för nu finns det inte ett jävla skit som skulle kunna sära på oss. Jag menar, karln står till och med ut med både mitt gravidhormonshumör som jag hade där ett tag, OCH mitt humör när jag är hangry (ilsk pga. hungrig). Vad mer kan en flicka önska sig? 😉

Det enda hindret vi behöver komma över nu är Peters totala ointresse av korrekt grammatik 😀