En dag på Ulvön

Det blev en liten tripp till Ulvön, precis som vi hade planerat. Vi hade en sjuklig tur med vädret, soligt men inte för varmt. Det blåste lite så att vi slapp svetta arslena av oss och det fanns alltid skugga till hands så jag slapp oroa mig över att Zacke skulle vara i solen.

Jag gjorde en liten miss (ovanligt ens?), jag var helt säker på att båda båtarna tog lika lång tid på sig ut till ön. Jag funderade aldrig på varför de skulle ha två båtar som hade samma avgångstid och som åkte samma rutt? Näe. Vi åkte m/f Ulvön ut och m/f Minerva tillbaka. Ulvön tog två timmar! Men som sagt, dagen bjöd på riktigt fint väder och Daniel verkligen älskar att åka båt så det blev en hit ändå. Zacke sov hela vägen, dessutom. Tack vare att den tog så lång tid på sig (den stannar till på tre ställen, medan Minerva åker raka spåret) så blev det en hit att åka Minerva hem eftersom den i Daniels ögon då blev en supersnabb racerbåt 🙂

Och det bästa? Hade vi inte tagit Ulvön ut så skulle vi inte ha fått se dessa små sötnosar! Har ni någonsin sett så gulliga och fluffiga beings, ever? Tydligen så satt fågelmamman några meter bort och skrek åt folk 🙂 Jag var tyvärr inte närvarande eftersom det blåste så jäävulskt uppe på däck och det verkligen inte kändes som ett ställe för en 6-veckors person att vistas på.

Direkt efter vi kommit fram till ön så tog vi oss en tur i skogen. Det blev bara en liten sväng, men jädrans vad rofylld och glad jag blir av bara en liten stund i skogen. Balsam för själen, och plus i kanten var dessutom att det luktade varm skog. Vet ni vilken doft jag menar? Den är helt underbar!

Sen var det dags för lunch, för att undvika att hela familjen skulle förvandlas till onda häxor. Efter att ha rekat Ulvö Hotells hemsida och sett att de hade vegankäk på deras à la carte så hade vi redan bestämt oss för att äta lunch där, men tänkte inte på att det ofta serveras buffé på lunchen. När vi kom dit så upptäckte vi att de hade Skärgårdsbuffé, något som inte riktigt passar en vegan (och heller inte riktigt en lakto-ovo vegetarian, som Peter mer identifierar sig som). Peter frågade kocken om det fanns något på buffén som vi kunde skyffla i oss, och då erbjöd sig kocken att fixa två veganplankor åt oss. Hur jävla lyxigt var inte det då? Tyvärr hade jag inte hjärnan med på noterna nog att ta kort på maten (fast vi fick med det i vloggen), men vi fick tre sorters vegansill (champinjoner), morotslax, bönbollar i BBQ-sås och torrostade haricot verts med flingsalt. Sedan fanns det lite bönor, råkostsallad och quinoa och sånt på buffén som var OK. Vi blev i alla fall nöjda som faan och bestämde oss för att vi måste tillbaka dit för att testa à la carten också. Jag tror nog att årets bröllopsdagsfirande kommer spenderas på ön 🙂

 

Här kommer mina två favoritbilder från dagen: Bellans självporträtt och jag och Bubblan på båten ♥

 

Nedan ser ni vloggen från vår dag på ön!

 

En hel vecka av vloggar

Vanligtvis brukar jag ju dedikera ett inlägg åt varje vlogg jag lägger ut, men det funkar ju egentligen bara om jag vloggar ibland. Nu har jag kört vloggar en hel vecka i sträck, hur jävla tradigt skulle det inte bli att varje dag lägga ut ett inlägg om att jag laddat upp nåt på YouTube?

Bättre att klistra in alla samtidigt, så här kommer dom – från äldst till nyast. Skippar första dagen eftersom jag redan postat om den, men lägger till dagens video plus den jag och Bellan gjorde tillsammans istället.
Vi har förresten inte fått några röster på den videon, om det var jag eller Bellan som vann, men om vi kollar på vad folk har sagt IRL och på Insta så vann Bellan 😀

Nu kommer jag fortsätta vlogga, by the way. Jag har ju ändå inget bättre för mig när jag bara går och väntar på Bubblan. Om det helt plötsligt slutar komma ut vloggar så kanske jag ligger på sjukan och pressar ut våran unge.

Nu blir det en massa videos!

Haha, bilden har verkligen inget med inlägget att göra. Men kolla bara på det där GULLFEJSET! ♥♥♥

Jag ska försöka blogga och vlogga mer nu när jag är ledig. Vi får väl se hur utmattad jag kommer vara när Bubblan väl kommer, kanske jag kommer vara helt död och inte kommer orka göra mer än att bara stirra in i väggen så jag får väl passa på nu då 🙂

Igår kom en graviditetsupdate, idag en vlogg som kickar igång vloggveckan, och imorgon (vad jag hoppas blir) en jäkligt kul video som jag spelade in med Bella för flera månader sedan. Videos galore!

Kanske mer påverkad än vad jag tror.

Jag är introvert och jag älskar självsamhet. Att själv välja att vara på egen hand, utan att känna mig lonely. Jag älskar även att reflektera. Jag är sällan, förutom om jag kanske blir påhoppad, speciellt rapp i munnen. Min resonering och återkoppling fungerar bäst om jag får gå runt och fundera på saker ett tag.

Efter att ha haft tre dagar helt ensam att fundera på så kom jag idag på hur vanligt och “väntat” det är att en ska bli förkrossad när en närstående dör. Att en ska gråta och må riktigt dåligt. Och ofta är det så. Sist jag var med om ett dödsfall så reagerade jag inte alls som jag hade trott. Personen i fråga hade inte varit riktigt närvarande i mitt liv på flera år och när personen väl levde så hade vi knocked heads ett bra antal gånger och var inte alltid sams. När jag fick det samtalet kom reaktionen på en gång. Jag stod i ett förråd på jobbet och kunde inte tro mina öron. Jag försökte jobba på men alla mina tankar gick åt till att tänka på personen som nu hade förflyttat sig till ett högre medvetande. Jag tänkte på alla roliga stunder, på alla tråkiga stunder, på ett roligt ljudklipp som personen hade spelat in, på den gången jag fick en present som ursäkt för något personen hade gjort som gjorde mig besviken… ALLT kom rusande till huvudet och jag kunde inte hålla tillbaka gråten när jag berättade för min chef att jag var tvungen att åka hem.

Jag är ingen sådan person som kan lämna känslorna bakom och tänka på annat för att ta mig genom dagen. Det är en del av att jag är HSP och det accepterar jag fullt ut som en fin del av den jag är.

Men denna gång var det annorlunda. Inga tårar kom. Inga tankar kom, förutom “Hur fan är det här ens möjligt?” och “Vad ska jag ta mig till nu? Hur ska jag göra nu?”. Istället trädde en person fram som jag inte visste att jag var. Den som utan problem kunde ringa 15 samtal per dag till diverse instanser, som kunde ta möten med en begravningsbyrå och ta beslut utan att tänka “Jag undrar vad alla andra tycker att jag ska välja”, och att göra detta utan att prokrastinera en enda gång. För det är något som jag också är bra på, att skjuta på grejer som jag tycker på ett eller annat sätt är jobbigt.

Nu är i princip all planering inför begravningen klar, och då kom jag in i en ny fas. Jag, som vanligtvis har så oerhört enkelt för ord och kan snacka på hur länge som helst om vad som helst, är helt plötsligt väldigt tankspridd och hittar inte orden. Har en miljoner tankar och idéer som försvinner lika fort. Jag insåg inte det förrän i förmiddags när jag hade jättemycket kreativa idéer som jag hann bli jätte-excited över, som en sekund senare bara POFF, försvann från mitt medvetande. Jag kommer fortfarande inte ens ihåg om vilket ämne jag hade idéer om. Ännu mer uppenbart blev det när jag försökte spela in en video för att på YouTube också berätta vad som hänt denna vecka. Jag fick göra om hela videon tre gånger innan jag fick till en någorlunda sammanhängande video. Och då tog det mig 40 minuter, som jag lyckades redigera ned till lite mer än 16.

Då insåg jag att pappas död har strulat med min hjärna mer än med mina känslor. På ett sätt är det nästan lite spännande att fundera över hur jag kommer reagera härnäst. Människokroppen är helt fantastisk och slutar aldrig att förvåna mig, och att utforska mitt eget sinne är något som jag finner högst intressant. Psykologi i allmänhet är astounding! Nu blev det många engelska ord här, men damn – engelskan är, precis som svenskan ibland, överlägsen när det gäller att uttrycka sig med vissa ord.

Här nere klistrar jag i alla fall in videon, om det är någon som vill se den. Alla vet ju redan vad som har hänt och jag repeterar i princip bara samma som jag skrev i inlägget innan detta, men min blogg ser jag som en samlingsplats och då känns det konstigt att utelämna en video.

The secret is out!

Haha, det var ju som aldrig en hemlighet (förutom innan barnen visste, för vi ville att de skulle få veta först) men ja, it’s true. Vi har haft sex en gång!

Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig just nu då jag bara är så himla känslosam och tacksam över att jag är gravid och att vi just nu vet att Bubblan mår bra och är en livlig liten jäkel. Jag outade graviditeten på YouTube igår också, här kan ni se den.

Som jag säger i videon så har jag tänkt göra en mer utförlig video senare, just nu kändes det som bara viktigt att få ut orden att jag faktiskt är gravid, så jag kan babbla på om hur vi mår och allt annat good stuff i en senare video.

Estocolmo, here we come!

 

Äntligen är dagen här, nu ska vi dra till Stockholm. I början på januari började vi planera denna resa, och fan vad tiden har gått sakta 🙂

Vi har egentligen inte så jättemycket planer. Bara ha det allmänt bra för att fira både min och Peters födelsedagar samt vår 2-års bröllopsdag. Sedan ska vi  med brorsan dra på teater och se Mammas Nya Kille, och även besöka Stockholm Beer & Whiskey Festival. Jag har även planerat in att vi ska käka på två olika veganska foodtrucks och kika in på Goodstore och leta efter Ultuna Mejeris grejer som inte finns uppe i norr.

Okej.. Kanske var rätt mycket planerat ändå 🙂