Gravid som tusan!

Today is the day, komsi komsi Bubblan!


Dagen B. Bubblandagen. Inte en tillstymmelse av barnafödande än.

I morse var jag på mitt sista barnmorskebesök någonsin. Bubblan är fixerad och redo för världen. Om han inte joinat oss innan den 19e så kommer jag bli igångsatt, men hon trodde inte att jag skulle behöva vänta så länge. Jag kommer alltså vara en real life morsa inom en vecka, förmodligen. Jag sa att jag skulle försöka aktivera mig så mycket som möjligt för att få honom att vilja komma ut, men fick rådet att utöver det faktiskt vila också för att visa att jag är redo att föda barn.
Svårt! De senaste två veckorna har känts som semester. Eftersom jag är så pigg och inte känner mig speciellt gravid förutom att magen är i vägen för jävlat allt, så har jag hållit igång och pysslat med saker som jag annars inte skulle ha hunnit efter en arbetsdag.
Jaja, jag får väl se det som en legitim anledning att bara chilla. Vi har ViaPlay gratis i två månader och där finns det en jäkla massa serier som jag kan plöja. Heeelt perfekt!

Now it’s just a waiting game ♥

Nu blir det en massa videos!

Haha, bilden har verkligen inget med inlägget att göra. Men kolla bara på det där GULLFEJSET! ♥♥♥

Jag ska försöka blogga och vlogga mer nu när jag är ledig. Vi får väl se hur utmattad jag kommer vara när Bubblan väl kommer, kanske jag kommer vara helt död och inte kommer orka göra mer än att bara stirra in i väggen så jag får väl passa på nu då 🙂

Igår kom en graviditetsupdate, idag en vlogg som kickar igång vloggveckan, och imorgon (vad jag hoppas blir) en jäkligt kul video som jag spelade in med Bella för flera månader sedan. Videos galore!

Officiellt föräldraledig

Igår jobbade jag min sista arbetsdag för detta år. Nu är jag officiellt föräldraledig i väntan på att Bubblan bestämmer sig för att komma. Eftersom jag har varit så pigg under hela graviditeten så trodde jag att det skulle vara lugnt att jobba fram tills 10 dagar innan BF (beräknad födelse, för er ej insatta) men tisdag-fredag hade jag gärna varit ledig av den enkla anledningen att jag börjat känna mig ganska tung i kroppen och att vattnet i mina fötter numera har slagit ett onödigt högt rekord.

Bilden ovan kanske ni redan har sett om ni följer mig på Facebook eller Instagram, jag fick en jättefin farvälpresent av mina arbetskamrater Sara, Anna och Mats. Älskar såna här presenter, det känns verkligen som en riktig tanke finns bakom. En gång fick jag present av en annan arbetskamrat, Erika. Om jag inte kommer ihåg fel så fick jag den gången kikärtor, mandlar och två olika mjölsorter 🙂

Så nu är jag som sagt ledig.. min första lediga dag (trots att det är helg) firade jag med att köpa lite sjukt billiga kläder till El Daniel och Bubblan. Det var loppis och klädbytardag här i Härnösand så jag och Isabelle drog dit och fyndade, båda två. Till Daniel hittade jag ett par häftiga shorts med piratmotiv på och till Bubblan fyndade jag en mössa, en (regnbågsfärgad ♥) fleecejacka, tre par byxor och fyra bodys. För 155 kronor!

Sen hann vi bara gå hem och lämna av grejerna innan vi drog iväg på nästa event – en bärträff. Bär som i bärsjal och bärsele, inte som smaskiga bär som en äter. Det skulle förvåna mig om jag inte har träningsvärk i kinderna imorgon, det var länge sedan jag log så mycket åt så många härliga barn. Det är så kul att se att barn har egna små personligheter och ännu roligare att se hur de interagerar med varandra. Jag var mest där för att iaktta eftersom jag inte har någon liten person att sätta i sele eller sjal än, men det kändes lyckat och givande ändå. Mycket trevligt att träffa andra, likasinnade personer som är intresserade av samma saker och som dessutom verkligen verkade veta vad de snackade om. Jag har lånat en sele och köpt en sjal av Isabelle så nu känner jag mig lite redo för att sjala upp Bubblan när han väl kommer.

Idag hade jag tänkt fortsätta måla på spjälsängen som jag gjort hela veckan, men känner nu att jag faktiskt vill ta paus från det ikväll. Jag ska nog bara vika lite tvätt, ta en dusch och sen sätta mig och läsa Föda utan rädsla igen. Jag har ju redan läst den en gång. Då läste jag e-boken men nu köpte jag hem den som fysisk bok eftersom den redan var utlånad på biblioteket. Den gav mig ett oerhört lugn sist jag läste den, så för att verkligen pränta in den i skallen ska jag läsa en gång till. Andningsövningarna som beskrivs i boken känns ju aningen mer påtagliga nu än vad de gjorde för två månader sedan.

Tio dagar kvar!

The waterworks are here to stay!

Näe, nu använde jag allt fel ord. När jag tänker “waterworks” tänker jag på någon som grinar, alternativt kan det nog tolkas som att mitt vatten har gått. Men jag varken grinar eller har förlorat någon kroppsvätska.

Däremot har vattnet nu intagit min kropp och vägrar att försvinna. Mina kompressionsstrumpor fungerar inte lika bra som de gjort och jag har problem med att fötterna inte längre riktigt passar i mina skor. Mina fotleder känns ungefär som stoppade korvar som snart ska spricka. Och som ni ser på bilden så är jag ganska svullen om fingrarna också, vanligtvis sitter ringarna perfekt.

Jag vet inte om det har något med saken att göra, men jag har druckit betydligt mer den senaste månaden än vad jag vanligtvis gör. Någon har sagt till mig (eller om jag läst det någonstans?) att en aldrig behöver dricka vatten utöver när en är törstig. Att kroppen säger till när den behöver vatten genom att signalera med törst. Men jag är aldrig törstig, så vad säger det? Jag är bara så himla sugen på kallt vatten, för det är så goooott!

Men snart kan jag chilla och ta det lugnt, om en vecka jobbar jag min sista dag på jobbet och efter det väntar 10 lediga dagar innan Bubblan förväntas anlända. 10 dagar med benen i högläge, can’t wait 🙂

Nu är jag preggo på riktigt

Den här veckan gick jag in i vecka 34. 6 veckor, mer specifikt 36 dagar kvar till BF. 20 arbetsdagar kvar på jobbet.

Jag får jätteofta (!) frågan om hur jag mår. Jag svarar i princip samma sak varje gång, “Jag mår prima men har lite problem att ta på mig skorna utan skohorn”. Det, plus att mina ben sväller upp som korvar om jag inte har kompressionsstrumpor på mig, är de enda “krämpor” jag haft som följt med mig genom graviditeten.

Men jag har haft jättemånga som stannat endast en liten stund – en vecka mådde jag illa, i flera veckor i början av graviditeten var jag vansinnigt trött, jag har haft en punkt ovanför vänster höftben som ett tag kändes som om någon höll på att brännmärka mig, jag har haft problem att ta djupa andetag då det känts som att lungorna inte haft plats nog i kroppen att expandera, i en vecka eller två hade jag problem med ryggskott, jag har haft lite falsk ischias, jag har haft fruktansvärt ont i både pattar och bröstvårtor, och lite andra såna där småproblem. Alla dessa grejer har hållt i sig i så kort tid och har stört mig så minimalt (förutom boobisarna, that shit was brutal!) att jag knappt förknippat det med att det har haft med graviditeten att göra.

Men nu! Nu har jag fått känna på hur det verkligen känns att ha problem som uppenbarligen har med Bubblan att göra. 1. Står jag en längre tid på jobbet så börjar jag få ont i ryggen. Det är okej om jag står upp men rör på mig, men en helt annan grej om jag är relativt stillastående. 2. Bubblan försöker bryta sig ut! Hela veckan har Bubblan tryckt nå jävulskt mot magen så fort jag varit igång och aktiv, och det försöker jag förstås vara om jag ändå ska stå upp på jobbet. Så fort jag gick någonstans så kändes det som att han med hela sin kroppsvikt försökte trycka ut hela magen. Inte ont, men sjukt obekvämt. Jag hoppas att han taggar ner lite framöver, jag har bara 4 arbetsveckor kvar på jobbet och vill gärna inte undvika att röra mig under den tiden.

Samma dag som vi gick in i vecka 34 så var vi även på besök hos barnmorskan, vi har förmodligen bara två besök kvar nu och det känns helt bonkers. Snart är Bubblan här! Tyvärr fick jag och Bubblan fara själva idag då Peter varit på utbildning, men det gick bra ändå. Precis på kurvan, just as last time, och 140 slag i minuten tickade det lilla hjärtat på i. Förra besöket berättade jag min oro över att jag inte gått up i vikt på 10 veckor och då var det skönt att få se att Bubblan växer som han ska och att hjärtat slår på och låter bra. Nu har jag gått upp 1 kg sedan förra besöket för en månad sedan, vilket heller inte är mycket kan jag tycka, men som heller inte spelar någon roll så länge liftaren i min mage mår bra ♥

Vecka 25, och mina stackars fötter

Jag undrar hur många gånger jag kommer hinna säga att tiden bara flyger förbi innan denna resa är slut och nästa resa börjar? Jag räknar tiden i månadslöner kvar att köpa grejer för. Vi har inte handlat allt för mycket nu under januari eftersom vi redan har köpt de riktigt dyra sakerna (som dessutom inte var dyra), så nu har vi 3 löner kvar att handla småkrafs på. Än har jag alltså inte panik 🙂

Här är veckans preggo-info!

 

Så här ser även Bubblan ut här ute i verkligheten för tillfället.

Tänk att det fortfarande syns så lite framifrån, förutom att naveln ser lite wonky ut.

Fortfarande inga gravidkrämpor, FÖRUTOM….. Herregudis vad mina fötter svullnade upp häromdagen! No joke, de var typ två storlekar större än vanligt. Jag har märkt att jag haft lite vatten i fotlederna då jag på kvällarna har haft ganska djupa märken från sockarna, och tänkte i torsdags på jobbet att jag var så varm om fötterna och att skorna kändes så små. När jag sen skulle gå och lägga mig på kvällen så skrattade både jag och Peter åt fötterna. Jag har vanligtvis ganska knotiga/seniga händer och fötter, men senorna på fötterna syntes inte ens. Peter fixade en lösning genom att lägga soffkuddar under fötterna på mig när jag skulle sova. Inte det mest bekväma att sova med, men det fungerade. I helgen har det varit mycket bättre, men jag vet inte om det är tack vare att jag inte stått så himla mycket eller om det bara blivit lite bättre (sover fortfarande med en soffkudde). Jag har beställt två par kompressionsstrumpor från någon random webshop, hoppas storlekarna passar bara.

Det sjukaste är ändå varför fötterna och benen svullnar. Saxar från babyhjälp.se:

När du är gravid ökar mängden vätska och blod i kroppen för att tillgodose både kvinnans och barnets behov. Denna vätskas samlas nu lättare i dina vävnader, till följd av det större blodflödet.

Trycket från din växande livmoder på de stora venerna vid ryggraden (som leder blodet tillbaka från benen till hjärtat) stoppar upp flödet och mer vätska stannar i benen.

Jaha? Tack så jävla mycket, livmoder! 🙁

Vecka 24

Nu börjar dagarna och veckorna swisha förbi, alltså. På gott och ont. Samtidigt som det känns som att jag varit gravid i halva mitt liv och att det går segt framåt så går det ändå fort och insikten att jag om bara några månader kommer vara morsa till en liten huligan kryper sig på.

Jag känner mig oerhört lyckligt lottad över att jag mår så fantastiskt bra, inga krämpor och ingenting att klaga över förutom en liten cirkel på magen som gör att det ibland känns som att någon försöker brännmärka mig. Tydligen är det rätt vanligt och beror på hormoner och nerver. Men vad är det att klaga över när jag är pigg, får sova ordentligt, inte har varken ryggont eller foglossning och inte har svällt upp som en ballong (än)? 🙂

Nu har jag i alla fall klivit in i vecka 24. Här kommer lite info och grejer från två appar som jag bara älskar! Det är så kul att titta in på hur Bubblan mår och växer!

Den här svenska appen (PregLife) uppdateras “bara” en gång i veckan med denna info, men är bra på så många andra sätt. Bland annat har den en graviditets- och babyviktkurva som en kan uppdatera hur ofta eller sällan en själv vill. Dessutom har den en sjukt bra checklista över allt en brukar behöva inför förlossningen och det nya livet som föräldrar. Checklistan kan en fylla i eftersom en skaffar alla grejer som behövs, vi har hittills betat av 25% av listan.


Den andra appen (Ovia Pregnancy) är på engelska och olik på så sätt att en kan surfa in flera gånger per dag och få ny information. Någon dag kan det stå uppdateringar om hur stor Bubblan är, hur ögonen utvecklas just nu, vad Bubblan har för sig när jag känner att han rör sig så himla mycket osv. Det gör att det alltid är intressant att kika in på appen och kolla om det har kommit något nytt. Också är det bilderna ovan, förstås. Uppdateringar om hur stor Bubblan är (det går att välja mellan olika teman, jag har valt “Weird but cute animals” men det finns även “Fruits & vegatables”, “Parisian bakery” och “Fun & games”) och hur stor lille handen är just nu jämfört med hur stor den kommer vara när Bubblan äntligen joinar oss här ute.

Det är just den där handgrejen som får mig att fatta hur kort tid det egentligen är kvar. Händerna har ju för tusan nästan växt klart! Och än har jag idag 111 dagar kvar till BF.

Time flies when you’re having fun!

Föda utan rädsla

Vilken jäkla tur jag har ibland. För ett tag sedan postade jag i en föräldragrupp på Facebook och frågade efter information om hur någon som vill ta sig igenom en förlossning utan smärtlindring skulle gå till väga. Jag har aldrig varit en för smärtstillande och gillar fortfarande inte att ens ta värktabletter, så att klara mig utan smärtstillande genom förlossningen är något jag verkligen håller tummarna för kommer funka. Jag skrev så här:

För något år sedan berättade någon för mig att denne fött barn utan smärtlindring och att denne istället mediterat (eller något liknande) sig igenom förlossningen.

Finns det någon term för denna metod, eller kanske någon här som fött barn så? Jag skulle vilja lära mig mer om det.

Jag fick jättemycket bra tips och tricks! Metoder som hypnobirthing, dyktekniken, yoga nidra, och till och med akupunktur. Tricks som visualisering, andningstekniker, varma kuddar/duschar/bad och avslappningsövningar. Två boktips jag fick var “Att föda” av Gudrun Abascal och den ni ser ovan, “Föda utan rädsla” av Susanna Heli.

Några dagar innan jag ställde frågan på Facebook hade jag dessutom fått erbjudande av Storytel (app för ljud- och eböcker) att komma tillbaka i en månad för endast 9 kronor, så det nappade jag på. Karma kicked in och Susannas bok fanns i appen och jag har läst den på paddan på bussen till och från jobbet. I am amazed. Jag var helt såld från början då hon redan efter några sidor börjar förklara om avslappning och visualisering, något som jag känner mig hemma med då jag utövar visualisering i andra delar av min vardag och liv.

Innan boken så har jag haft en liten gnagande känsla av oro inför förlossningen, men inte allt för mycket. Jag är ganska bra på att ta smärta och att inte klaga över den, men så många gånger som jag hört att förlossningssmärtorna är olikt något annat så tyckte jag att det kändes skrämmande att ge sig in i något som jag inte vet någonting om. Men något i boken som verkligen hjälpte med det är att hon förklarar var smärtorna kommer ifrån, vad det är som gör ont och varför kroppen beter sig som den gör. I korta termer förklarar hon alltså att smärtan kommer från att kroppen hjälper till att föra barnet från magen till världen.

Hon pratar även mycket om att det ofta inte är smärtan som är problemet under en förlossning utan rädslan för smärtan, att rädslan kan göra att vi ofrivilligt spänner oss och på så sätt arbetar emot kroppen. När hon förklarade det som att smärtan faktiskt är något positivt eftersom det är ett tecken för att kroppen försöker arbeta för att låta en träffa sitt barn så är det svårt att argumentera emot – det bästa är ju att försöka slappna av och låta kroppen göra sitt.

Men förståelse gör ju förstås inte allting och lär ju absolut inte göra att en automatiskt slappnar av och låter värkarna komma utan att kämpa emot. Nu ska jag läsa Gudruns bok, kolla upp det här med yoga nidra, läsa på lite mer om dyktekniken och börja slipa på vilka visualiseringsbilder jag vill fylla huvudet med inför förlossningen.

Om någon som går i barnatankar eller som redan är gravid funderar på att läsa boken, DO IT. Jag kommer nog läsa den flera gånger om.

Oväntat känslosamt

Nu var det oerhört länge sedan jag gjorde någon slags yoga. Det var nog kanske till och med ett år sedan! När jag blev gravid så tänkte jag mig att jag skulle börja köra regelbundet på en gång för att stärka kroppen, men hux flux hade tiden gått och nu har jag nästan gått 60% av tiden och ännu inga yogapass.

Jag kollade på en YouTubevideo från en av mina favoritkanaler, AsapSCIENCE, häromdagen. Videon handlade om vi som prokrastinerar och varför vi inte bör göra det. Jag är en biiiigtime procrastinator och har alltid varit. “Jag gör det imorgon”, “det är bättre om jag gör det ikväll istället för nu”. Så låter det alltid. Men i videon sägs det i alla fall att anledningen till att vi inte borde skjuta på saker är att eftersom anledningen till att vi inte gör dem nu är brist på motivation, och att motivationen förmodligen inte helt plötsligt bara kommer komma till oss om vi gör det senare istället för nu, när vi ändå tänker på det. Typ.

Huuuur som helst. I och med nya datorn så kan vi ju spela här i hushållet nu för tiden, och medan Peter ikväll spelade Mass Effect 2 så hade jag tänkt läsa Föda utan rädsla, men blev lite förbannad över att paddan betedde sig som ett arsel. Då blev det yoga istället. Jag har tänkt hela veckan att jag ska passa på att börja så jag får in en rutin när barnen är hos deras mamma eftersom det på pappaveckorna är lite svårt att få ihop nog med lugn egentid när det ska lagas mat, hjälpas med läxor och förstås umgås.


Men idag blev dagen, och denna videon för att vara specifik. Jag har yogat till Adrienes videos jättemånga gånger förut och tycker att hon är sjukt rolig och härlig. Dessutom innehöll denna video en annan person som jag diggar tack vare hennes härliga sätt – Hilah från YT-kanalen Hilah Cooking.

Jag hade dock inte förväntat mig vilken reaktion jag skulle ha när jag satte mig ner på mattan. Jag vet att jag är mer känslosam nu som gravid, och med tanke på att jag redan innan min lilla liftare i magen alltid har varit en känslomässig person har alltså gjort att jag nu för tiden är helt galet känslig. Glad, ledsen, upprörd, uppspelt, stolt eller whatever – jag grinar för allt. I yogan har jag bara gråtit en gång förut och det var mer tårar tack vare att jag släppte på spänningar och känslor.

Denna gång var det helt annorlunda. I början av videon går hon bara igenom andning och pratar om hur vi nu andas och yogar för två, och hur prenatal (alltså tiden innan en föder) yoga bland annat handlar om att känna kopplingen till sitt barn och till sin kropp. Jag vet inte varför, men tanken på det fick mina ögon att explodera med tårar och jag hade lite svårt att andas in genom näsan för att den snabbt täpptes igen. Helt galet. Men efter vi hade gått igenom andningen så gick det betydligt bättre och jag lyckades till och med andas genom näsan 🙂

Om jag är så här känslosam över ett yogapass, hur kommer det gå för mig under och efter förlossning? Ojoj, mycket tankar och känslor runt just detta ämne, förlossningen. Men det kan vi ta någon annan gång, för nu ska jag sova och förbereda mig för den kommande jobb- och barnveckan! ♥

The secret is out!

Haha, det var ju som aldrig en hemlighet (förutom innan barnen visste, för vi ville att de skulle få veta först) men ja, it’s true. Vi har haft sex en gång!

Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig just nu då jag bara är så himla känslosam och tacksam över att jag är gravid och att vi just nu vet att Bubblan mår bra och är en livlig liten jäkel. Jag outade graviditeten på YouTube igår också, här kan ni se den.

Som jag säger i videon så har jag tänkt göra en mer utförlig video senare, just nu kändes det som bara viktigt att få ut orden att jag faktiskt är gravid, så jag kan babbla på om hur vi mår och allt annat good stuff i en senare video.