Vårt allra första bud är lagt!

I nästan 3 år har vi nu letat hus. Vi har varit på otaliga husvisningar, säkert 20 stycken, men har aldrig hittat huset som gör att det pirrar i magen (eller jo, ett hus var perfekt men det var byggt med blåbetong och hade fasligt höga radonvärden, så det gick fetbort!).

När familjen är så pass stor som våran så är det lite svårare än medelfamiljen att hitta något passande. Lika länge som vi letat hus har vi ju gått och väntat på att våra köttdräkter skulle lyckas odla fram Zackarias, så vi har alltid letat efter hus med minst 5 sovrum. Helst 6. Jag kan ju på rak arm att det inte kryllar av såna hus i Härnösand, ännu mindre i de delar av kommunen som vi skulle vilja bo i. Antingen är de för små, för stora så att driftkostnaderna skenar iväg, för dyra, eller för svåra att bygga om.

Men nu! Igår var vi på visning och la ett bud direkt. Vi tänkte att det var lika bra,  alla andra gånger har vi avvaktat för att se hur budgivningen utvecklat sig. Men vad spelar det för roll om vi ger oss in i budgivningen och förlorar, eller inte budar alls och ändå förlorar? Nu hoppas vi att vi vinner, dock har vi en strategi och har bestämt oss för ett pris som vi är villiga att betala. Går det över det priset så kommer vi lägga oss, även om vi jättegärna vill ha huset. Vi har alltid haft tanken att rätt hus kommer bli vårt, blir det för dyrt så var det inte meant to be.

Hela familjen ryms, vi får plats med vår nya stora bil i garaget, köket är nog stort för vårt massiva köksbord, det finns badkar (så att Peter slipper vara olycklig och vara tvungen att duscha all the time), det finns massor av plats för oss att husera ett familjegym, och gården är av bra storlek med flera bärbuskar och fruktträd. It works, helt enkelt. Det finns lite småskavanker på huset, men tack och lov gifte jag mig med en sjukt händig människa som dessutom har myror i brallorna och har svårt att vara still 🙂

Och igår upptäckte vi en fantastiskt bra grej – att bära på husvisning! På alla andra husvisningar vi har varit på så har vi gått runt och kånkat på bilstolen (ja, Zacke har hunnit vara på tre husvisningar trots sin ringa ålder), men nu börjar ungen bli så tung att det är ganska jobbigt att gå runt några längre stunder med den. 10½ kilo väger dom tillsammans!

Igår var vi dessutom på visningen ganska länge eftersom Peter skulle syna varje lilla vrå. Jag tror att jag läste någonstans att en husköpare spenderar 25 minuter i ett hus innan de köper det, och den tiden stämmer nog överens med oss på nästan alla visningar vi varit på. Eftersom vi redan innan visningen visste att vi var intresserade så spenderade vi nu längre tid med att kolla överallt. Peter var till och med upp på vinden och kollade isolering och om det såg tätt ut runt braskaminens skorsten. Det funkade jättebra och Zackarias var nöjd hela tiden. 75% av besöket sov han 🙂

Förra veckan åkte vi till Kramfors och köpte en Aldoria bambu soft, en trikåsjal gjord av bambu. Den är helt utmärkt, för den leder bort värme nu på sommaren. Innan använde jag en Babylonia Tricot Slen som jag fick när vi hälsade på Isabelle och Beatrice i Pite när vi hämtade bilen. Det är också en trikåsjal men är gjord av bomull och är mycket tjockare och därför myyycket varmare. Jag älskar den sjalen, för det var med den som vi upptäckte att Zacke inte hatade bärdon, han gillar bara inte att bli buren i sele. I alla fall inte om man jämför med sjal ♥

Sidospår nu igen, jag får väl börja underteckna dessa inlägg
/Sidospårsdrottningen

Officiellt föräldraledig

Igår jobbade jag min sista arbetsdag för detta år. Nu är jag officiellt föräldraledig i väntan på att Bubblan bestämmer sig för att komma. Eftersom jag har varit så pigg under hela graviditeten så trodde jag att det skulle vara lugnt att jobba fram tills 10 dagar innan BF (beräknad födelse, för er ej insatta) men tisdag-fredag hade jag gärna varit ledig av den enkla anledningen att jag börjat känna mig ganska tung i kroppen och att vattnet i mina fötter numera har slagit ett onödigt högt rekord.

Bilden ovan kanske ni redan har sett om ni följer mig på Facebook eller Instagram, jag fick en jättefin farvälpresent av mina arbetskamrater Sara, Anna och Mats. Älskar såna här presenter, det känns verkligen som en riktig tanke finns bakom. En gång fick jag present av en annan arbetskamrat, Erika. Om jag inte kommer ihåg fel så fick jag den gången kikärtor, mandlar och två olika mjölsorter 🙂

Så nu är jag som sagt ledig.. min första lediga dag (trots att det är helg) firade jag med att köpa lite sjukt billiga kläder till El Daniel och Bubblan. Det var loppis och klädbytardag här i Härnösand så jag och Isabelle drog dit och fyndade, båda två. Till Daniel hittade jag ett par häftiga shorts med piratmotiv på och till Bubblan fyndade jag en mössa, en (regnbågsfärgad ♥) fleecejacka, tre par byxor och fyra bodys. För 155 kronor!

Sen hann vi bara gå hem och lämna av grejerna innan vi drog iväg på nästa event – en bärträff. Bär som i bärsjal och bärsele, inte som smaskiga bär som en äter. Det skulle förvåna mig om jag inte har träningsvärk i kinderna imorgon, det var länge sedan jag log så mycket åt så många härliga barn. Det är så kul att se att barn har egna små personligheter och ännu roligare att se hur de interagerar med varandra. Jag var mest där för att iaktta eftersom jag inte har någon liten person att sätta i sele eller sjal än, men det kändes lyckat och givande ändå. Mycket trevligt att träffa andra, likasinnade personer som är intresserade av samma saker och som dessutom verkligen verkade veta vad de snackade om. Jag har lånat en sele och köpt en sjal av Isabelle så nu känner jag mig lite redo för att sjala upp Bubblan när han väl kommer.

Idag hade jag tänkt fortsätta måla på spjälsängen som jag gjort hela veckan, men känner nu att jag faktiskt vill ta paus från det ikväll. Jag ska nog bara vika lite tvätt, ta en dusch och sen sätta mig och läsa Föda utan rädsla igen. Jag har ju redan läst den en gång. Då läste jag e-boken men nu köpte jag hem den som fysisk bok eftersom den redan var utlånad på biblioteket. Den gav mig ett oerhört lugn sist jag läste den, så för att verkligen pränta in den i skallen ska jag läsa en gång till. Andningsövningarna som beskrivs i boken känns ju aningen mer påtagliga nu än vad de gjorde för två månader sedan.

Tio dagar kvar!