Apropå karma…

Vi har…. köpt hus? Vad är det som händer? Har jag missat att jag varit typ världens mest fantastiskt underbara person och därför får all denna goda karma slängd på mig?

Det känns fortfarande overkligt och som en dröm, förmodligen för att allt gått så fort.

Huset hade ett utgångspris som var över vår budget, vilket var anledningen till att vi inte ens gick på visningen.

Förut har vi gått på visningar av hus som vi egentligen inte haft råd med, men ibland har det kommit något hus som vi blivit kära i och då känns det som en kniv i hjärtat då vi vet att vi aldrig ens har en chans att vara med i budgivningen. På senare år har det även börjat kännas lite taskigt mot säljarna att komma på visning när vi vet att vi inte har råd. Lite som att ge dem falska förhoppningar.

I detta fall hade vi kniv i hjärtat-känsla utan att ens ha varit på visning. När huset hade kommit ut så träffade vi av en slump en av mäklarna som sa att de hade ett hus som verkligen skulle passa oss, så vi kollade på Hemnet direkt och fick samma känsla.

Perfekt storlek på tomten. Plats för flera bilar. Inte typiskt Svensson-look på huset. Fräscht hus utan omedelbart renoveringsbehov. Jättefin källare med plats för både gym, musikrum och pyssel/snickerirum. Och det bästa… PLATS FÖR ALLA! Det fanns rum till alla, vi behövde inte ens bygga till något rum, och det var dessutom bra storlek på alla rum.

Men, som sagt… över vår budget 🙁

Men på väg mot Stockholm och Foo Fighters-spelningen så hörde tidigare nämnda mäklaren av sig och frågade varför vi inte hade varit på visningen. Jag berättade sanningen men hon tyckte att vi skulle komma och kolla ändå. Så på vägen hem igen så åkte vi inte ens hem, vi åkte direkt och kollade på huset.

Och pang, störtkära på en gång! Huset var ännu finare än på bild och vi fick bara en så jäkla najs feeling när vi var där. Som att vi hade hittat hem. Och alla som jagat boende i flera år vet nog att det inte händer så ofta. Inte för oss i alla fall, vanligtvis är vår känsla “Jo, här skulle vi kunna bo, men….” och sen diverse anledningar varför husen inte passat. För små hus, för små gårdar, för små rum, för höga driftkostnader, för stora renoveringsbehov. Eller bara inte rätt känsla.

Men nu fick vi den känslan, på en gång. Vi gick igenom hela huset tre gånger, Peter är en jäkla petig hus-tittare men han hittade inget som avskräckte oss.

Vi ville ju ha huset men hade inte ens nog med pengar för utgångspriset, men mäklaren tyckte att vi i alla fall kunde höra med säljarna om dom ville fundera på vårt bud. Och det gjorde dom – och accepterade!

Känslan var typ WHAT, is this real life!?!? Efter typ 4 års letande så hittade vi vårt hus, bara sådär. Det hoppade upp i knät på oss.

När vi väl skrev alla papper så kändes det ännu bättre för säljarna var bara så jäkla fantastiska! Så härliga människor. Ni vet, såna som man bara känner att man vill bli kompis med?

Idag ska vi dit och kika igen. Vi gjorde ju en liten chansning och valde att säga ja till huset på en gång, vanligtvis har vi ju diskuterat saken med hela familjen och haft med alla barn på visningarna så dom också ska få känna efter om det känns rätt. Men vi var så jäkla säkra på att dom kommer älska det lika mycket som vi, så idag ska vi kika på huset med barnen + Peters mami med man + min mami. Önskar att jag kunde ta med brorsan också, men han kommer till Sverige först två veckor innan vi flyttar in 🙁

Och inflyttningen, ja… OM EN MÅNAD! Nej, nu har jag inte tid att blogga mer, jag måste ju packaaaa!

Hörs, hej!

 

(Bilder kommer förresten efter vi fått tillträde till huset, vill inte stjäla mäklarens bilder. Håll ut!)

Karma strikes again

Fattar ni hur jääävla sjukt detta är!? Jag har ju redan delat på både Facebook och Instagram, men om det är någon som missat så ska jag och Peter se FOO FIGHTERS LIVE!

Min spontana reaktion är att använda flera utropstecken men det går emot mina principer så jag skippar det 😉

För några dagar sedan fick jag en inbjudan via mail från Spotify. Verkar som att jag är en av Foo Fighters största fans i Sverige, alltså en av dem som lyssnar mest på dem via Spotify. De bjöd in mig + en vän (såklart Peter) att gratis få komma och se dem live på en intim spelning i Stockholm.

Det var först till kvarn, och som tur var så satt jag med telefonen i handen, och Peter var ledig både dagen för spelningen och dagen efter. Vi lyckades hitta ett svinbilligt hotell nära spelningen också. Tyvärr får inte Zacke följa med på grund av Sveriges strikta ljudnivå-lagar för barn under 13 år, men tack och lov följer vår fantastiska vän Michelle med och umgås med honom medan vi är på spelningen.

Jag vill bara nypa mig i armen. Jag har lyssnat på FF sedan jag var typ 20 år. Jag kommer fortfarande ihåg den första låten jag någonsin hörde – Hey, Johnny Park! – som fortfarande är en av mina favoritlåtar. Deras musik har hjälpt mig genom så jävla mycket skit, jag insåg att jag i princip aldrig kunde må dåligt medan jag lyssnade. Insåg att jag skapar min egen verklighet och att livet blir vad jag gör det till. Har en av deras låttexter tatuerad på min arm.

Så många gånger som jag fått frågan om jag vill följa med och se dem live men tackat nej för att jag inte haft råd. Men denna gång klaffade A L L T . Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det är karma och Universum som har satt alla dessa saker på en linje som passar perfekt med mitt liv.

I CAN’T WAIT!

Sommaridyllen

Igår var en sån där fantastisk dag som man hoppas att alla semesterdagar ska vara som. Tyvärr har inte Peter semester längre, men ni fattar känslan?

Dagen började ju inte bäst då våran bil bestämde sig för att fucka ur så nu har vi inte bara en, utan TVÅ bilar med tända motorlampor! Lovely stuff 🙂
Kian stod redan hos barnens bonuspappa för reparation så då var det bara att köra dit Dodgen också. Den värsta dagen dessutom, då jag, Peter, Zacke och Marmor Mona skulle bege oss ut till brorsans nya sommarstuga och grilla. Men hips vips så fick vi låna en av deras bilar och dagen var räddad! Ibland går det faktiskt att ha tur i oturen.

Men jag började fundera på vad vi kan ha gjort för att få en så hård karma-faceslap. Jag tycker inte alls att vi varit assholes på senaste tiden, så jag får nog ta mig en funderare över vad Universum egentligen försöker säga mig, eller oss.

Stugan är i alla fall fantastisk och sjukt svår att hitta, på väg dit känns det typ som att man går på en liten stig nedför ett stup. Okej, not quite that drastic, men det är nog med lutning för att man på uppförsvägen känner hur dålig kondis man har 🙂

Men det sjukaste, enligt mig, är utsikten. Den här första bilden är utsikten när man går nedför slänten, mot stugan. Den andra är utsikten när man står på altanen. Svårslaget! Fasiken vad jag älskar naturen. Tänk att vakna upp till detta varje morgon!

Hur som helst blev det en jättelyckad grillning. Maten var god som tusan och Bubblan sov igenom hela sittningen så vi kunde äta i lugn och ro!

Magnus var grillmästare så vi andra bara kunde chilla. Men som vanligt hade Peter myror i brallorna och sprang runt på gården och försökte hitta något projekt att pilla med. Jag tror att det slutade med att han sa att han skulle laga en gammal moped? 🙂

Det enda jag kunde tänka på var att jag vill lära Zacke att uppskatta naturen och vad härligt det då kommer vara att spendera somrarna hos morbror Maus ♥