Sommaridyllen

Igår var en sån där fantastisk dag som man hoppas att alla semesterdagar ska vara som. Tyvärr har inte Peter semester längre, men ni fattar känslan?

Dagen började ju inte bäst då våran bil bestämde sig för att fucka ur så nu har vi inte bara en, utan TVÅ bilar med tända motorlampor! Lovely stuff 🙂
Kian stod redan hos barnens bonuspappa för reparation så då var det bara att köra dit Dodgen också. Den värsta dagen dessutom, då jag, Peter, Zacke och Marmor Mona skulle bege oss ut till brorsans nya sommarstuga och grilla. Men hips vips så fick vi låna en av deras bilar och dagen var räddad! Ibland går det faktiskt att ha tur i oturen.

Men jag började fundera på vad vi kan ha gjort för att få en så hård karma-faceslap. Jag tycker inte alls att vi varit assholes på senaste tiden, så jag får nog ta mig en funderare över vad Universum egentligen försöker säga mig, eller oss.

Stugan är i alla fall fantastisk och sjukt svår att hitta, på väg dit känns det typ som att man går på en liten stig nedför ett stup. Okej, not quite that drastic, men det är nog med lutning för att man på uppförsvägen känner hur dålig kondis man har 🙂

Men det sjukaste, enligt mig, är utsikten. Den här första bilden är utsikten när man går nedför slänten, mot stugan. Den andra är utsikten när man står på altanen. Svårslaget! Fasiken vad jag älskar naturen. Tänk att vakna upp till detta varje morgon!

Hur som helst blev det en jättelyckad grillning. Maten var god som tusan och Bubblan sov igenom hela sittningen så vi kunde äta i lugn och ro!

Magnus var grillmästare så vi andra bara kunde chilla. Men som vanligt hade Peter myror i brallorna och sprang runt på gården och försökte hitta något projekt att pilla med. Jag tror att det slutade med att han sa att han skulle laga en gammal moped? 🙂

Det enda jag kunde tänka på var att jag vill lära Zacke att uppskatta naturen och vad härligt det då kommer vara att spendera somrarna hos morbror Maus ♥

Fryst jordnötstårta

Jordnötstårta eller jordnötskaka – that is the question. Jag tycker nog mer att det här är en kaka (det är ju som en cheesecake, fast på grädde), men det låter på fel när den är fryst. Whatever, det är jordnötsfika och den är god som fan! 🙂

Print

Frusen jordnötstårta

En frusen goding som är galet snabb att vispa ihop, den är dessutom enkel nog att göra att även de minsta i familjen kan hjälpa till! 

För det här receptet har vi använt en springform med avtagbar kant, Ø 24.

Servings 12 portioner

Ingredients

Botten

  • 300 gram Digestivekex
  • 150 gram vegansmör

Jordnötsfyllning

  • 100 gram mörk choklad
  • ½ deciliter valfri växtmjölk
  • ½ deciliter kakao
  • 1 deciliter jordnötssmör
  • 1 deciliter ljus sirap
  • 1 nypa flingsalt
  • deciliter vispgrädde (vi använde Alpros Airy & Creamy)

Topping

  • ½ deciliter salta jordnötter
  • chokladsås (O'hoy chokladsås är veganvänlig)

Instructions

Botten

  1. Krossa/mixa kexen till smulor.

  2. Smält smöret.

  3. Blanda smulor och smör, och tryck ut i springformen. 

  4. Ställ in i frysen medan du förbereder fyllningen.

Jordnötsfyllning

  1. Hacka chokladen till små bitar och blanda i en kastrull med mjölk, kakao, jordnötssmör, sirap och salt.

  2. Smält ihop allt på svag värme tills du har en slät och blank kräm.

  3. Häll över i en skål och ställ in i kylen en stund innan du vispar grädden.

  4. Vispa grädden fast och fluffig. Ett tips är att droppa ner lite citronsaft i grädden innan du vispar, då går det fort att vispa och grädden blir fast och fin.

  5. Vänd ner chokladsmeten i grädden med hjälp av en slickepott. Det behöver inte vara perfekt blandat, fyllningen blir fin om det är lite vita swirls i.

  6. Häll över jordnötsfyllningen på botten och ställ in i frysen i minst 3 timmar.

  7. Ta ut tårtan cirka 30 minuter innan den ska serveras.

  8. Ringla chokladsås och strö över de salta jordnötterna innan tårtan ska ätas.

Mitt leende barn

Att starta och avsluta inlägg, kanske det svåraste jag vet. När jag funderar över någonting eller har en långvarig tanke så är det ju inget som jag har en början eller ett slut på, det bara är där, men det är ju knappast ett passande format för en blogg. Eller kanske jag ska börja göra så, börja blogginläggen mitt i och bara skita i början och slut? 🙂

Anyhoo, detta är mina nuvarande tankar som har snurrat i två-ish veckor. Att få se sitt barn le. Något man, eller i alla fall jag, tog för givet förut. Såklart ler alla barn! Alla barn är glada all the time och gör inget annat än att skratta dagarna runt. Right? Ja, kanske om världen såg ut som den gör på sociala medier. Föräldrar är lyckliga, sover massor och har precis lika mycket tid över som de hade innan de fick barn. Barnen är glada, gråter aldrig och anpassar sig till livet utanför livmodern på en gång.

Något som både är fantastiskt och förjävligt när ens (första) barn har äntrat världen är Google. Google har varit min bästa vän och värsta fiende. Google är superduper när det händer grejer med ens barn som man undrar är normalt eller ej, typ att de flagnar en massa hud, har hicka flera gånger per dag, eller sover med ögonen öppna. Det är också great att googla på grejer som händer med kroppen som man inte kan ringa sin barnmorska stup i kvarten om, typ om det är vanligt att inte känna någon kissnödig-känsla efter förlossning eller epidural, hur lång tid det tar innan svullnaden i ens hoo-ha lägger sig eller när faan allt vatten i benen och fötterna ska försvinna. Alla dessa grejer har jag googlat och fått svar på. Toppen!

Men något som är förjävla dåligt att googla på är vissa hemsidors listor över barns utveckling. Då menar jag absolut inte forum eller Facebookgrupper, de tycker jag är fantastiska eftersom det visar en nyanserad bild av hur olika barn kan vara och hur olika föräldralivet är från familj till familj. Men när du googlar på t.ex. “Barnets utveckling” så kommer det ofta upp sidor med listor över i vilken vecka saker händer. Exempelvis det här med leenden. Vecka fyra ska barn börja le, söka ögonkontakt med sina föräldrar och härma deras ansiktsuttryck.

Vet ni hur jobbigt det är då ens barn vid fyra-, inte ens fem veckor, inte har börjat le, söka ögonkontakt eller härma ens ansiktsuttryck? Det spär dessutom på ens oro när barnmorskan och läkaren vid 4-veckorskontrollen säger “Visst har han börjat le, va?”.

Vet ni hur glad man som förälder sedan blir när ens barn vid 5½ vecka bara helt plötsligt en morgon bestämmer sig för att le? Dessutom var det morgonen efter jag halva natten varit vaken och googlat på “Varför ler inte mitt barn?”. Ungen har väl superpowers som gör att han kan känna av när morsan är orolig 4 realz. Jag trodde att han var en butter suris som jag. Men hux flux hade vi en morgon ett leende barn som verkade gilla att bli gullad, petad på och nypt i kinderna, hakan och dubbelhakan. Bara sådär. Och känslig som jag är så grinade jag verkligen ögonen ur mig, det bara sprutade tårar åt alla håll och kanter och Peter satt bara och skrattade åt mig 🙂

Vad vill jag ha sagt med detta inlägg? Ingenting, egentligen. Men till alla föräldrar där ute som är googlare som mig – låt era barn ta den tid de behöver och lita inte blint på diverse hemsidor som säger att det ska gå till si och då. När det gäller att söka information så tycker jag att stora Facebookgrupper är bäst. När det gäller individuella saker som t.ex. utveckling så kan man där läsa sig till vilken oerhörd skillnad det är från individ till individ.

Mina favoritgrupper för föräldraskap är:

  • Amningshjälpens slutna grupp (obviously, en grupp om amning)
  • Nära föräldraskap (för föräldrar som utövar nära föräldraskap och tror på anknytningsteorin)
  • Vegoparents (också ganska obvious, för oss som inte vill mata våra barn med vätskor eller delar från andra individer)
  • Genusmedvetet föräldraskap (för föräldrar med ett genusmedvetet förhållningssätt)
  • Vettiga Päron (för normkritiska och genusmedvetna föräldrar)

Dessa fem grupper har varit till en sjukt stor hjälp dessa första veckor. Det är också grupper där jag känner mig trygg och känner att jag i princip kan fråga vad som helst utan att bli dömd eller påhoppad, trots att de alla har så många medlemmar (mellan 2 300 och 19 600).

Nu blev det där ju ett litet sidospår.. men så funkar jag. Bra grupptips till de som är intresserade, i alla fall!

 

SLUT.

 

Vårt allra första bud är lagt!

I nästan 3 år har vi nu letat hus. Vi har varit på otaliga husvisningar, säkert 20 stycken, men har aldrig hittat huset som gör att det pirrar i magen (eller jo, ett hus var perfekt men det var byggt med blåbetong och hade fasligt höga radonvärden, så det gick fetbort!).

När familjen är så pass stor som våran så är det lite svårare än medelfamiljen att hitta något passande. Lika länge som vi letat hus har vi ju gått och väntat på att våra köttdräkter skulle lyckas odla fram Zackarias, så vi har alltid letat efter hus med minst 5 sovrum. Helst 6. Jag kan ju på rak arm att det inte kryllar av såna hus i Härnösand, ännu mindre i de delar av kommunen som vi skulle vilja bo i. Antingen är de för små, för stora så att driftkostnaderna skenar iväg, för dyra, eller för svåra att bygga om.

Men nu! Igår var vi på visning och la ett bud direkt. Vi tänkte att det var lika bra,  alla andra gånger har vi avvaktat för att se hur budgivningen utvecklat sig. Men vad spelar det för roll om vi ger oss in i budgivningen och förlorar, eller inte budar alls och ändå förlorar? Nu hoppas vi att vi vinner, dock har vi en strategi och har bestämt oss för ett pris som vi är villiga att betala. Går det över det priset så kommer vi lägga oss, även om vi jättegärna vill ha huset. Vi har alltid haft tanken att rätt hus kommer bli vårt, blir det för dyrt så var det inte meant to be.

Hela familjen ryms, vi får plats med vår nya stora bil i garaget, köket är nog stort för vårt massiva köksbord, det finns badkar (så att Peter slipper vara olycklig och vara tvungen att duscha all the time), det finns massor av plats för oss att husera ett familjegym, och gården är av bra storlek med flera bärbuskar och fruktträd. It works, helt enkelt. Det finns lite småskavanker på huset, men tack och lov gifte jag mig med en sjukt händig människa som dessutom har myror i brallorna och har svårt att vara still 🙂

Och igår upptäckte vi en fantastiskt bra grej – att bära på husvisning! På alla andra husvisningar vi har varit på så har vi gått runt och kånkat på bilstolen (ja, Zacke har hunnit vara på tre husvisningar trots sin ringa ålder), men nu börjar ungen bli så tung att det är ganska jobbigt att gå runt några längre stunder med den. 10½ kilo väger dom tillsammans!

Igår var vi dessutom på visningen ganska länge eftersom Peter skulle syna varje lilla vrå. Jag tror att jag läste någonstans att en husköpare spenderar 25 minuter i ett hus innan de köper det, och den tiden stämmer nog överens med oss på nästan alla visningar vi varit på. Eftersom vi redan innan visningen visste att vi var intresserade så spenderade vi nu längre tid med att kolla överallt. Peter var till och med upp på vinden och kollade isolering och om det såg tätt ut runt braskaminens skorsten. Det funkade jättebra och Zackarias var nöjd hela tiden. 75% av besöket sov han 🙂

Förra veckan åkte vi till Kramfors och köpte en Aldoria bambu soft, en trikåsjal gjord av bambu. Den är helt utmärkt, för den leder bort värme nu på sommaren. Innan använde jag en Babylonia Tricot Slen som jag fick när vi hälsade på Isabelle och Beatrice i Pite när vi hämtade bilen. Det är också en trikåsjal men är gjord av bomull och är mycket tjockare och därför myyycket varmare. Jag älskar den sjalen, för det var med den som vi upptäckte att Zacke inte hatade bärdon, han gillar bara inte att bli buren i sele. I alla fall inte om man jämför med sjal ♥

Sidospår nu igen, jag får väl börja underteckna dessa inlägg
/Sidospårsdrottningen

Idag fyller min mammis år!

På denna dag år 1950 föddes den finaste lilla Mona som denna värld någonsin sett. Kvinnan som innan 6½ vecka sedan kallats för Mamma Mona i några år, men som jag nu dubbar Marmor Mona istället eftersom hon nu kan titulera sig som mormor också. Min lilla mammut! ♥ Har ni någonsin sett maken till en så fin pingla som på bilderna ovan?

Vi tog oss en liten tripp till Coop och köpte fika och blommor. De har fan förvånansvärt fina blommor där, trots deras begränsade utbud. En fin bukett för under en hundring klagar jag då inte på. Dessutom blev mor glad, och då blir jag glad!

Morsan är precis som jag och gillar inte alltid att vara framför kameran, men jag fick henne på bild idag! En duktig mamma som bara säger “okej” när hennes dotter säger “Här, tar barnet så jag får ta bilder på er tillsammans” 🙂 Jag fick massor och det där blev min favorit. Visade bilden för mamma och det första hon säger är “Men titta! Han har fått mormors dubbelhaka!”, hahaha 🙂

En helt sjuk tanke är ju att jag om 33 år kanske också får besök av mitt barn som köpt blommor och tagit med sig veganfika. Det lilla barnet som ligger i den begagnade Trille-vagn vi köpt åt honom kommer då vara en vuxen individ. Han kanske också kommer ha lika höga tankar om mig som jag har om min mamma. Får uppleva så många fina saker med mig som jag gjort med min mamma.

Ja, jag kan ju bara hoppas ♥

Här har det planterats!

Bild stulen av inhabitat.com
Bild stulen av inhabitat.com

I julklapp av min bror fick jag en planteringslåda, eller vad den nu kan kallas. På företagets hemsida kallar de den en “indoor garden”, vilket jag antar att jag kan hålla med om. Den mest lättstötta trädgård jag någonsin varit med om. Kanske den bästa julklapp jag någonsin fått. Jag älskar örter och grönsaker men jag lyckas aldrig hålla dem vid liv.

Men vad den här lådan gör är i princip… allt. Den ska fyllas med vatten (den har till och med en vattenindikator så man vet när det börjar sina) och sen har den automatiska LED ljus som slås på ett antal timmar per dygn. Det man själv måste göra är att köpa fyrkantiga växt-kit som man stoppar ner i lådan. Sen växer det!

Sist planterade vi basilika, persilja, timjan och dill. Förra veckan märktes det att de hade gjort sitt, så förr-förra veckan var jag ute i god tid och beställde fyra nya planteringsfyrkanter (vet verkligen inte vad de kallas). Nu tänkte vi testa oss på grönsaker! Paprika, chili, tomat och såklart mynta så jag kan göra mina älskade alkoholfria mojitos ♥ 🙂

Det är som sagt bara att stoppa ner de små fyrkanterna, hälla på vatten (den där blöta fyrkanten i mitten är vattenindikatorn) och vänta. Det är skitspännande att varje morgon gå och kolla om det stuckit up någon liten planta än. Det tar ett tag innan de kommer igång, men när de väl växt upp lite ur hålen så går det fort som tusan! Sedan håller de i några månader innan man måste köpa nya fyrkanter.

Den här rundan betalade vi mellan 57 och 62 kronor per grönsak, plus frakt från Frankrike. Ungefär 300 spänn för grönsaker, skatt och frakt. Jag skulle nog protestera om det var så att de höll lika dåligt som de plantorna vi köper på Coop. Exempel: myntan i krukan till vänster. Jag har plockat blad från den EN gång och nu har den fått återväxt med några miniatyrblad som aldrig blir större. Har frågat om hjälp i en fantastiskt bra plant-grupp jag är med i på Facebook och följt deras rekommendationer men jag tror att den där stackars växten är doomed.

Oh well, it was fun while it lasted!

En dag på Ulvön

Det blev en liten tripp till Ulvön, precis som vi hade planerat. Vi hade en sjuklig tur med vädret, soligt men inte för varmt. Det blåste lite så att vi slapp svetta arslena av oss och det fanns alltid skugga till hands så jag slapp oroa mig över att Zacke skulle vara i solen.

Jag gjorde en liten miss (ovanligt ens?), jag var helt säker på att båda båtarna tog lika lång tid på sig ut till ön. Jag funderade aldrig på varför de skulle ha två båtar som hade samma avgångstid och som åkte samma rutt? Näe. Vi åkte m/f Ulvön ut och m/f Minerva tillbaka. Ulvön tog två timmar! Men som sagt, dagen bjöd på riktigt fint väder och Daniel verkligen älskar att åka båt så det blev en hit ändå. Zacke sov hela vägen, dessutom. Tack vare att den tog så lång tid på sig (den stannar till på tre ställen, medan Minerva åker raka spåret) så blev det en hit att åka Minerva hem eftersom den i Daniels ögon då blev en supersnabb racerbåt 🙂

Och det bästa? Hade vi inte tagit Ulvön ut så skulle vi inte ha fått se dessa små sötnosar! Har ni någonsin sett så gulliga och fluffiga beings, ever? Tydligen så satt fågelmamman några meter bort och skrek åt folk 🙂 Jag var tyvärr inte närvarande eftersom det blåste så jäävulskt uppe på däck och det verkligen inte kändes som ett ställe för en 6-veckors person att vistas på.

Direkt efter vi kommit fram till ön så tog vi oss en tur i skogen. Det blev bara en liten sväng, men jädrans vad rofylld och glad jag blir av bara en liten stund i skogen. Balsam för själen, och plus i kanten var dessutom att det luktade varm skog. Vet ni vilken doft jag menar? Den är helt underbar!

Sen var det dags för lunch, för att undvika att hela familjen skulle förvandlas till onda häxor. Efter att ha rekat Ulvö Hotells hemsida och sett att de hade vegankäk på deras à la carte så hade vi redan bestämt oss för att äta lunch där, men tänkte inte på att det ofta serveras buffé på lunchen. När vi kom dit så upptäckte vi att de hade Skärgårdsbuffé, något som inte riktigt passar en vegan (och heller inte riktigt en lakto-ovo vegetarian, som Peter mer identifierar sig som). Peter frågade kocken om det fanns något på buffén som vi kunde skyffla i oss, och då erbjöd sig kocken att fixa två veganplankor åt oss. Hur jävla lyxigt var inte det då? Tyvärr hade jag inte hjärnan med på noterna nog att ta kort på maten (fast vi fick med det i vloggen), men vi fick tre sorters vegansill (champinjoner), morotslax, bönbollar i BBQ-sås och torrostade haricot verts med flingsalt. Sedan fanns det lite bönor, råkostsallad och quinoa och sånt på buffén som var OK. Vi blev i alla fall nöjda som faan och bestämde oss för att vi måste tillbaka dit för att testa à la carten också. Jag tror nog att årets bröllopsdagsfirande kommer spenderas på ön 🙂

 

Här kommer mina två favoritbilder från dagen: Bellans självporträtt och jag och Bubblan på båten ♥

 

Nedan ser ni vloggen från vår dag på ön!

 

Två roadtrips på en vecka

De som följer mig eller Peter på Instagram eller Snapchat vet redan att vi tidigare i veckan tog tåget upp till Boden för att shoppa. Shoppa var ju det vi gjorde men det låter aningen fel att säga det när det var en bil vi köpte. Men vi åkte i alla fall hem med en Dodge Journey. Äntligen en sjusitsig bil, nu ryms alla i familjen! Zackarias har bara bott med oss i fem veckor och vi har ju bara de äldre barnen varannan vecka men det har redan känts av att alla inte har kunnat åka med när vi varit ute och kört.
Det är några småfel på bilen, men det väntade vi oss. För det snorbilliga priset vi fick den för är det en sjukt bra bil och Peter är helt störtkär i den 🙂
Vi åkte som sagt med tåget upp. Klev på klockan 03:50 och var framme klockan 10:20. Efter lite provkörning åkte vi ner till Pite först och hälsade på familjerna Landberg/Krafft och Gustafsson. Vi stannade och fikade lite vilket alltid är väldigt farligt, för så fort jag spenderar tid med mina nära & kära i Pite så saknar jag dem så jääävla mycket. Jag skulle nog fan kunna flytta tillbaka dit om det inte var så att vi redan var rotade i Härnösand. Jag är hemskt tacksam att jag har Isabelle & Andreas här nere, en liten slice av Norrbotten ♥
Vi fick även in en liten träff med “min största idol” som hon gillar att kalla sig själv, min lilla pluttkusin som nu titulerar sig som Zackes Tant Lisa. Hon är förjävligt härlig och jag blir alltid så himla glad att träffa henne! Det är som att träffa en bättre version av mig själv 🙂

Idag bestämde vi oss även för att ta en snabb tripp till Örnsköldsvik. Förra året åkte vi ner till Gävle för att vara där nere en helg och fira tjejernas födelsedagar med hotell- och restaurangbesök. En solig dag tog vi oss även en dagstripp med båt till Limön. Det var så himla kul för hela familjen även fast vi på Limön “inte gjorde nåt”, vi kände att vi fick lite mersmak så nu funderar vi på om vi ska ta barnaskaran och åka iväg till Ulvön utanför Örnsköldsvik.
Precis som Limön har Limöbåten, har Ulvöhamn m/f Ulvön och m/f Minerva som åker fram och tillbaka hela dagarna.

VI åkte först till Örnsköldsvik för att min förvirrade hjärna trodde att båtarna gick därifrån, men då fick vi snällt ställa oss på en parkering och kolla Google Maps och jag fick erkänna att jag var helt ute och cyklade. Tur att det inte var skarpt läge och att vi skulle åka med båten där och då, det är därför jag gillar att reka innan jag ska göra saker som jag aldrig gjort förut.
När vi kom fram till hamnen så tog vi oss en liten promenix i alla fall och fick oss lite luft, kikade på båten som kom i hamn precis när vi parkerat, och såg oss runt lite.

Mycket fint! Med tanke på hur nice själva hamnen båtarna går ifrån är så har jag nu väldigt höga förväntningar på själva ön (mycket logiskt, I know!) 🙂

Baby Bubblan has arrived!


Jag skulle nog gissa att majoriteten av alla som besöker denna blogg redan vet att Bubblan äntligen har joinat oss, men om jag tittar på besöksstatistiken fr.o.m. dagen han föddes så verkar ju folk vilja ha någon slags uppdatering här ändå?

Vi kan ju börja med the basics.
Magnus ZACKARIAS Nordin kom den 20e maj 2017 klockan 12:50 (fast Peter insisterar att klockan var 12:55).
Han vägde 3678 gram och var 51 cm lång, under kurvan på både längd och vikt för snubbar som föds i vecka 41+5. Jag trodde att han skulle vara en megaunge med tanke på att jag nästan gick 2 veckor över tiden, men tänk vilken miniparvel vi skulle ha mött om han hade kommit som planerat, den 8e!

Jag var in för en hinnsvepning på morgonen den 19e och mina riktiga värkar kom igång vid 21 den kvällen. Vid 03 ringde vi till förlossningen, för då kände jag att jag inte längre kunde hantera värkarna själv genom andning, rörelse och massage. Runt 04 kom vi in på förlossningen och blev välkomnade av världens finaste personal. Jag är oerhört glad och tacksam över personerna som var med och hjälpte Bubblan till världen!

Jag tycker att tiden fram till mina krystvärkar gick relativt fort, och efter 40 minuters aktivt arbete (som allvarligt kändes som 3 timmar, var så ivrig att träffa Bubblan!) så kom han äntligen ut till the outside world och det kändes sååååå overkligt, och sjukt mäktigt!

Nu har det gått 10 dagar och vi har äntligen landat, fått in en ny familjerutin och känner oss någorlunda utvilade. Vi har hunnit med mycket på den korta tiden och dagarna har bara flugit förbi! Först idag har vi haft tid och möjlighet att höra av oss till alla i vår närhet för att informera och tacka för alla lyckönskningar.

Förlossningsberättelse i både text och video kommer framöver. Jag måste bara gå igenom det hela med Peter först, jag var i omgångar redigt smärtpåverkad så jag kommer inte riktigt ihåg allt 🙂