En hel vecka av vloggar

Vanligtvis brukar jag ju dedikera ett inlägg åt varje vlogg jag lägger ut, men det funkar ju egentligen bara om jag vloggar ibland. Nu har jag kört vloggar en hel vecka i sträck, hur jävla tradigt skulle det inte bli att varje dag lägga ut ett inlägg om att jag laddat upp nåt på YouTube?

Bättre att klistra in alla samtidigt, så här kommer dom – från äldst till nyast. Skippar första dagen eftersom jag redan postat om den, men lägger till dagens video plus den jag och Bellan gjorde tillsammans istället.
Vi har förresten inte fått några röster på den videon, om det var jag eller Bellan som vann, men om vi kollar på vad folk har sagt IRL och på Insta så vann Bellan 😀

Nu kommer jag fortsätta vlogga, by the way. Jag har ju ändå inget bättre för mig när jag bara går och väntar på Bubblan. Om det helt plötsligt slutar komma ut vloggar så kanske jag ligger på sjukan och pressar ut våran unge.

Nu blir det en massa videos!

Haha, bilden har verkligen inget med inlägget att göra. Men kolla bara på det där GULLFEJSET! ♥♥♥

Jag ska försöka blogga och vlogga mer nu när jag är ledig. Vi får väl se hur utmattad jag kommer vara när Bubblan väl kommer, kanske jag kommer vara helt död och inte kommer orka göra mer än att bara stirra in i väggen så jag får väl passa på nu då 🙂

Igår kom en graviditetsupdate, idag en vlogg som kickar igång vloggveckan, och imorgon (vad jag hoppas blir) en jäkligt kul video som jag spelade in med Bella för flera månader sedan. Videos galore!

Kanske mer påverkad än vad jag tror.

Jag är introvert och jag älskar självsamhet. Att själv välja att vara på egen hand, utan att känna mig lonely. Jag älskar även att reflektera. Jag är sällan, förutom om jag kanske blir påhoppad, speciellt rapp i munnen. Min resonering och återkoppling fungerar bäst om jag får gå runt och fundera på saker ett tag.

Efter att ha haft tre dagar helt ensam att fundera på så kom jag idag på hur vanligt och “väntat” det är att en ska bli förkrossad när en närstående dör. Att en ska gråta och må riktigt dåligt. Och ofta är det så. Sist jag var med om ett dödsfall så reagerade jag inte alls som jag hade trott. Personen i fråga hade inte varit riktigt närvarande i mitt liv på flera år och när personen väl levde så hade vi knocked heads ett bra antal gånger och var inte alltid sams. När jag fick det samtalet kom reaktionen på en gång. Jag stod i ett förråd på jobbet och kunde inte tro mina öron. Jag försökte jobba på men alla mina tankar gick åt till att tänka på personen som nu hade förflyttat sig till ett högre medvetande. Jag tänkte på alla roliga stunder, på alla tråkiga stunder, på ett roligt ljudklipp som personen hade spelat in, på den gången jag fick en present som ursäkt för något personen hade gjort som gjorde mig besviken… ALLT kom rusande till huvudet och jag kunde inte hålla tillbaka gråten när jag berättade för min chef att jag var tvungen att åka hem.

Jag är ingen sådan person som kan lämna känslorna bakom och tänka på annat för att ta mig genom dagen. Det är en del av att jag är HSP och det accepterar jag fullt ut som en fin del av den jag är.

Men denna gång var det annorlunda. Inga tårar kom. Inga tankar kom, förutom “Hur fan är det här ens möjligt?” och “Vad ska jag ta mig till nu? Hur ska jag göra nu?”. Istället trädde en person fram som jag inte visste att jag var. Den som utan problem kunde ringa 15 samtal per dag till diverse instanser, som kunde ta möten med en begravningsbyrå och ta beslut utan att tänka “Jag undrar vad alla andra tycker att jag ska välja”, och att göra detta utan att prokrastinera en enda gång. För det är något som jag också är bra på, att skjuta på grejer som jag tycker på ett eller annat sätt är jobbigt.

Nu är i princip all planering inför begravningen klar, och då kom jag in i en ny fas. Jag, som vanligtvis har så oerhört enkelt för ord och kan snacka på hur länge som helst om vad som helst, är helt plötsligt väldigt tankspridd och hittar inte orden. Har en miljoner tankar och idéer som försvinner lika fort. Jag insåg inte det förrän i förmiddags när jag hade jättemycket kreativa idéer som jag hann bli jätte-excited över, som en sekund senare bara POFF, försvann från mitt medvetande. Jag kommer fortfarande inte ens ihåg om vilket ämne jag hade idéer om. Ännu mer uppenbart blev det när jag försökte spela in en video för att på YouTube också berätta vad som hänt denna vecka. Jag fick göra om hela videon tre gånger innan jag fick till en någorlunda sammanhängande video. Och då tog det mig 40 minuter, som jag lyckades redigera ned till lite mer än 16.

Då insåg jag att pappas död har strulat med min hjärna mer än med mina känslor. På ett sätt är det nästan lite spännande att fundera över hur jag kommer reagera härnäst. Människokroppen är helt fantastisk och slutar aldrig att förvåna mig, och att utforska mitt eget sinne är något som jag finner högst intressant. Psykologi i allmänhet är astounding! Nu blev det många engelska ord här, men damn – engelskan är, precis som svenskan ibland, överlägsen när det gäller att uttrycka sig med vissa ord.

Här nere klistrar jag i alla fall in videon, om det är någon som vill se den. Alla vet ju redan vad som har hänt och jag repeterar i princip bara samma som jag skrev i inlägget innan detta, men min blogg ser jag som en samlingsplats och då känns det konstigt att utelämna en video.

The secret is out!

Haha, det var ju som aldrig en hemlighet (förutom innan barnen visste, för vi ville att de skulle få veta först) men ja, it’s true. Vi har haft sex en gång!

Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig just nu då jag bara är så himla känslosam och tacksam över att jag är gravid och att vi just nu vet att Bubblan mår bra och är en livlig liten jäkel. Jag outade graviditeten på YouTube igår också, här kan ni se den.

Som jag säger i videon så har jag tänkt göra en mer utförlig video senare, just nu kändes det som bara viktigt att få ut orden att jag faktiskt är gravid, så jag kan babbla på om hur vi mår och allt annat good stuff i en senare video.

Estocolmo, here we come!

 

Äntligen är dagen här, nu ska vi dra till Stockholm. I början på januari började vi planera denna resa, och fan vad tiden har gått sakta 🙂

Vi har egentligen inte så jättemycket planer. Bara ha det allmänt bra för att fira både min och Peters födelsedagar samt vår 2-års bröllopsdag. Sedan ska vi  med brorsan dra på teater och se Mammas Nya Kille, och även besöka Stockholm Beer & Whiskey Festival. Jag har även planerat in att vi ska käka på två olika veganska foodtrucks och kika in på Goodstore och leta efter Ultuna Mejeris grejer som inte finns uppe i norr.

Okej.. Kanske var rätt mycket planerat ändå 🙂