Låt mig förklara det här med håret.

Jamen så tokigt, jag gjorde mig av med allt mitt hår. Jag trodde dock inte att det skulle bli en så himla stor grej av det.

Jag vet inte hur många meddelanden jag fått om att jag t.ex. är modig. Det är lite som att säga till någon som älskar att fara till tandläkaren att den personen är modig som frivilligt går dit.

Jag hatar verkligen att ha hår. Det är ivägen hela jävla tiden, det tar en evighet att tvätta, eftersom jag aldrig orkar torka det innan jag går och lägger mig så står det åt alla möjliga håll när jag vaknar, också har jag virvlar som gör att jag inte ens kan ha det uppsatt utan att bli irriterad.

Det är ju förstås förknippat med kvinnlighet att ha hår, men om det är “kvinnlig” jag har känt mig hela tiden när jag har haft hår så känner jag mig uppenbarligen så även idag, för jag är fortfarande samma person idag som jag var igår 🙂

Reaktionerna när jag rakade sidecut för nästan 2 år sedan var likadana, och jag kommer ihåg att jag kände mig så himla häftig och annorlunda. Men allt eftersom tiden går så vänjer man sig och nu tittar jag tillbaka på mina egna bilder, och folk som jag möter idag som har sidecut, och tänker att det bara är som vilken annan frisyr som helst.

Det är egentligen galet hur mycket power man lägger i sitt hår. Hejdå power och hej ödmjukhet nu då, kanske?

Nu är mitt liv fulländat!

Jag tänker att det är lika bra att snabba på (ja, 3½ veckor after the fact är snabbt nog för mig!) att skriva om min upplevelse med Stockholmsresan och att se Foo Fighters live, för det kommer förmodligen bli en hel del inlägg om huset när vi väl fått nyckeln, håller på med flyttgrejs, och har flyttat in.

Jag har de senaste åren träffat min livs kärlek. Fått livet förgyllt med tre helt makalöst härliga bonusbarn. Gift mig med personen som fått mig att inse vad äkta kärlek verkligen är. Kämpat med att försöka bli gravid, och som efter tre år resulterade i den mest fantastiska lilla människan jag någonsin träffat. Köpt ett helt jävla sjukt awesome hus.

Och nu. Sett mitt absoluta favoritband live och kan, enligt Spotify, titulera mig som en av deras största fans i Sverige. För en månad sedan fick jag ett mail av Spotify som halvt fick mig att ramla av stolen. Jag var tvungen att faktiskt kolla så att det inte kom från något fake- eller spamkonto. Men nej, det kom faktiskt från Spotify, och såg ut så här:

Som tur var så satt jag med telefonen i handen när jag fick det. Läste mailet i all hast och skickade en screenshot till Peter, som då var på utbildning. Han svarade typ “BOKA!!!!” utan att tänka sig för. När jag hade fått bekräftelsemailet att vi stod på listan så började tankarna komma. Barnvecka? Nej. Hur gör vi med Zacke? Han får förstås följa med, i sjal och med stora kåpor på. Är Peter ens ledig? Ja, det var ju den biten som kunde krångla till det ordentligt. Peter har väldigt svårt att på kort varsel bara ta ledigt hur som helst, men än en gång hade vi tur för han var ledig både dagen för spelningen och dagen efter.

Läste mailet en gång till och såg att det var 18-års gräns. För att vara på den säkra sidan så hörde jag av mig till arrangören och frågade om det var okej att ta med Zacke dit. Nu i efterhand så inser jag ju vilken oerhört dum och bisarr tanke det ens är – vem faan tar med sig en 4-månaders bebis på rock-konsert? Istället bokade vi ett familjerum och tog med oss vår lifesaver Michelle som var med Zacke medan vi var på spelningen.

För att summera hur vår dag såg ut innan spelningen: vaknade för sent och kom därför iväg senare än tänkt, vilket egentligen var bra då fjärrvärmecentralen precis utanför vår lägenhetsdörr började tokspruta vatten och vi hann ringa hyresvärdens journummer kanske 10 gånger innan de ens svarade. Bilfärden till Stockholm gick relativt smärtfritt och vi hade god tid på oss ändå, tills vi kom fram till Stockholm centrum och det tog oss nästan 1h att ta oss mindre än en kilometer :/

Först fick vi åka till Scandic Grand Central och hämta armbanden som vi behövde för att komma in på spelningen. Sedan snabbt som tusan till hotellet, jag stannar och pumpar pattarna för glatta livet medan Peter och Michelle jagar något ställe som hade vegansk take away-käk. Käkar sushi på rummet samtidigt som vi gör oss i ordning.

SEN VAR DET DAGS! Vi var båda två så sjukt nerviga redan i kön. Helt jävla sick att två fattiga bonnlurkar fick chansen att se deras favoritband live, dessutom gratis, bara för att vi nött deras musik på Spotify!? Faktiskt blev vi lite lugnare av att vi (läs: jag) hittat två nya buddies på Facebook som också hade blivit bjudna dit, så direkt när vi kom in så mötte vi dem på en öl. Fast jag drack bara en halv öl för att jag verkar ha blivit någon slags ölsnobb som bara gillar lambic, saison, suröl och öl från brorsans bryggeri, Allsta Bryggeri 😉

Bild från rockbladet.se

Platsen för spelningen var hemlig fram tills att vi hämtade våra armband, och det visade sig att den var på Vasateatern. Det är en himlarns liten venue för ett världkänt rockband som är, ja.. bäst 🙂 Kolla bara hur långt fram jag och Peter hamnade! Det var så lite folk där och en så bra lokal att känslan var att man skulle ha fått en fantastisk plats oavsett var man hamnade.

Jag vet inte hur jag ska summera hela spelningen förutom att det var fantastisk! Att vara några få meter ifrån sina musikidoler är en galen känsla. Hade jag kastat min mobiltelefon så skulle jag ha träffat Dave rakt i nyllet, tror inte att jag har nog med power för att kasta hårt nog för att träffa Rami eller Taylor, som befann sig längst bak på scenen.

Även känslan att ha något gemensamt med alla som var där var en bisarr sådan, jag är ju inte vad jag själv skulle kalla en vanlig eller normativ person med normala intressen, likes eller dislikes. Att stå mitt i ett publikhav som introvert person kanske inte låter som drömmen, men när hela publikhavet har höjt sina armar och sjunger med i några av ens favoritlåtar var en erfarenhet som jag aldrig kommer vilja byta bort.

I 2½ timmar spelade dom, oavbrutet. Jag visste att de, på deras konserter, brukar hålla igång i 3+ timmar men räknade av någon anledning inte detta som en riktig konsert och förväntade mig därför inte att de skulle spela så länge.

Efter typ 1½ timma av själva spelningen var jag less, då hade vi varit där i 3½ timmar. Eller less är nog fel ord, jag längtade mig snarare iväg till viktigare saker, det vill säga mitt barn. Peter hade under kvällen fått stoppa mig säkert 10 gånger från att fråga Michelle hur det gick med Zacke, och försäkrade mig om att hon faktiskt skulle höra av sig om det var så att det inte gick bra.

Men efter 1½ timmas spelning, 1½ timma av sjungande, skrikande, hoppande och ont i kinderna av allt leende, så stod jag mitt i publikhavet och kände mig som ett litet barn som tappat bort sina föräldrar i en stor affär. Jag fick varje låt att handla om hur jävla mycket jag älskar mitt barn och var några sekunder bort från att få mig själv att grina av saknad.

Och jävlar anamma, när man står några meter bort från bandet som man lyssnat på dagligen i 13+ men längtar bort så mycket att man tänker “Men kan dom inte sluta spela någon jävla gång!?!?”, då vet man att den där längtan är for real.

Men tur i oturen så hörde Michelle av sig precis när de hade spelat klart den sista låten, så jag kunde sticka därifrån och veta att jag inte missat något.

För oavsett vad som händer i mitt liv så är Zacke det bästa och viktigaste som någonsin hänt mig och han kommer alltid sättas först!

Officiellt back in the game

Oj oj oj, hur ska detta gå? Jag kanske tränade en gång efter jag fick reda på att jag var preggo, så jag har inte varit på gymmet på cirka ett år.

Idag började jag och Zacke på mamma-barnträning på Sportsgym. Det varar bara i 8 veckor, men under den tiden kommer jag passa på att träna där även utöver gruppasset, som är en gång i veckan.

Att gå från att träna regelbundet till att i princip sitta i soffan 75% av min vakna tid har varken varit bra för kropp eller knopp, så jag är riktigt glad och taggad över att börja träna.

Första träningstillfället gick faktiskt över förväntan. Zackarias var trött redan när vi kom dit, han somnade i vagnen på väg dit och hann bara sova 10 minuter. 50 minuters träning på det, i nya omgivningar med nya människor gjorde att han under sista övningen blev lite sur. När han är riktigt trött så går det inte att lägga ned honom och det vet jag ju, så det var jag beredd på.

Stämningen i gruppen var himla bra och precis vad jag behövde för att komma igång med träningen. Behöver du byta blöja mitt i passet? No biggie. Vrålar ungen av missnöje? No biggie. Svälter barnet och du måste släpa fram boobiesarna framför 10 främlingar som du aldrig träffat förut? No biggie!

Vi körde övningar med kroppsvikt och band. Men nog är det ju förjävligt när jag, sist jag tränade, körde triceps extensions med 11 kilos hantlar och nu tycker att det är jobbigt att köra 45 sekunder med TRE kilo. Jaja, det är väl förståeligt ändå.

Efteråt tänkte jag ta en liten promenad medan Z sov i vagnen. Det slutade med 7 km i rask takt runt hela centrum, med stopp på vårdcentralen för att hämta skötväskan vi glömde där igår, och stannade även till och köpte lunch på Tre Morötter.

Så lite som jag gillar kyla så är väl hösten jävligt fantastisk? Dessutom går det att gå en gode rask promenad utan att drunkna i svett = I like!

Apropå karma…

Vi har…. köpt hus? Vad är det som händer? Har jag missat att jag varit typ världens mest fantastiskt underbara person och därför får all denna goda karma slängd på mig?

Det känns fortfarande overkligt och som en dröm, förmodligen för att allt gått så fort.

Huset hade ett utgångspris som var över vår budget, vilket var anledningen till att vi inte ens gick på visningen.

Förut har vi gått på visningar av hus som vi egentligen inte haft råd med, men ibland har det kommit något hus som vi blivit kära i och då känns det som en kniv i hjärtat då vi vet att vi aldrig ens har en chans att vara med i budgivningen. På senare år har det även börjat kännas lite taskigt mot säljarna att komma på visning när vi vet att vi inte har råd. Lite som att ge dem falska förhoppningar.

I detta fall hade vi kniv i hjärtat-känsla utan att ens ha varit på visning. När huset hade kommit ut så träffade vi av en slump en av mäklarna som sa att de hade ett hus som verkligen skulle passa oss, så vi kollade på Hemnet direkt och fick samma känsla.

Perfekt storlek på tomten. Plats för flera bilar. Inte typiskt Svensson-look på huset. Fräscht hus utan omedelbart renoveringsbehov. Jättefin källare med plats för både gym, musikrum och pyssel/snickerirum. Och det bästa… PLATS FÖR ALLA! Det fanns rum till alla, vi behövde inte ens bygga till något rum, och det var dessutom bra storlek på alla rum.

Men, som sagt… över vår budget 🙁

Men på väg mot Stockholm och Foo Fighters-spelningen så hörde tidigare nämnda mäklaren av sig och frågade varför vi inte hade varit på visningen. Jag berättade sanningen men hon tyckte att vi skulle komma och kolla ändå. Så på vägen hem igen så åkte vi inte ens hem, vi åkte direkt och kollade på huset.

Och pang, störtkära på en gång! Huset var ännu finare än på bild och vi fick bara en så jäkla najs feeling när vi var där. Som att vi hade hittat hem. Och alla som jagat boende i flera år vet nog att det inte händer så ofta. Inte för oss i alla fall, vanligtvis är vår känsla “Jo, här skulle vi kunna bo, men….” och sen diverse anledningar varför husen inte passat. För små hus, för små gårdar, för små rum, för höga driftkostnader, för stora renoveringsbehov. Eller bara inte rätt känsla.

Men nu fick vi den känslan, på en gång. Vi gick igenom hela huset tre gånger, Peter är en jäkla petig hus-tittare men han hittade inget som avskräckte oss.

Vi ville ju ha huset men hade inte ens nog med pengar för utgångspriset, men mäklaren tyckte att vi i alla fall kunde höra med säljarna om dom ville fundera på vårt bud. Och det gjorde dom – och accepterade!

Känslan var typ WHAT, is this real life!?!? Efter typ 4 års letande så hittade vi vårt hus, bara sådär. Det hoppade upp i knät på oss.

När vi väl skrev alla papper så kändes det ännu bättre för säljarna var bara så jäkla fantastiska! Så härliga människor. Ni vet, såna som man bara känner att man vill bli kompis med?

Idag ska vi dit och kika igen. Vi gjorde ju en liten chansning och valde att säga ja till huset på en gång, vanligtvis har vi ju diskuterat saken med hela familjen och haft med alla barn på visningarna så dom också ska få känna efter om det känns rätt. Men vi var så jäkla säkra på att dom kommer älska det lika mycket som vi, så idag ska vi kika på huset med barnen + Peters mami med man + min mami. Önskar att jag kunde ta med brorsan också, men han kommer till Sverige först två veckor innan vi flyttar in 🙁

Och inflyttningen, ja… OM EN MÅNAD! Nej, nu har jag inte tid att blogga mer, jag måste ju packaaaa!

Hörs, hej!

 

(Bilder kommer förresten efter vi fått tillträde till huset, vill inte stjäla mäklarens bilder. Håll ut!)

Karma strikes again

Fattar ni hur jääävla sjukt detta är!? Jag har ju redan delat på både Facebook och Instagram, men om det är någon som missat så ska jag och Peter se FOO FIGHTERS LIVE!

Min spontana reaktion är att använda flera utropstecken men det går emot mina principer så jag skippar det 😉

För några dagar sedan fick jag en inbjudan via mail från Spotify. Verkar som att jag är en av Foo Fighters största fans i Sverige, alltså en av dem som lyssnar mest på dem via Spotify. De bjöd in mig + en vän (såklart Peter) att gratis få komma och se dem live på en intim spelning i Stockholm.

Det var först till kvarn, och som tur var så satt jag med telefonen i handen, och Peter var ledig både dagen för spelningen och dagen efter. Vi lyckades hitta ett svinbilligt hotell nära spelningen också. Tyvärr får inte Zacke följa med på grund av Sveriges strikta ljudnivå-lagar för barn under 13 år, men tack och lov följer vår fantastiska vän Michelle med och umgås med honom medan vi är på spelningen.

Jag vill bara nypa mig i armen. Jag har lyssnat på FF sedan jag var typ 20 år. Jag kommer fortfarande ihåg den första låten jag någonsin hörde – Hey, Johnny Park! – som fortfarande är en av mina favoritlåtar. Deras musik har hjälpt mig genom så jävla mycket skit, jag insåg att jag i princip aldrig kunde må dåligt medan jag lyssnade. Insåg att jag skapar min egen verklighet och att livet blir vad jag gör det till. Har en av deras låttexter tatuerad på min arm.

Så många gånger som jag fått frågan om jag vill följa med och se dem live men tackat nej för att jag inte haft råd. Men denna gång klaffade A L L T . Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det är karma och Universum som har satt alla dessa saker på en linje som passar perfekt med mitt liv.

I CAN’T WAIT!

3-års bröllopsdag

Den 9:e augusti är vår bröllopsdag och i helgen firades den! Det var inte ens tänkt att vi skulle fira i år. Vi har haft som tradition att varje år bo en natt på hotell för att fira, men i år bestämde vi oss för att skita i det eftersom vi då skulle behöva nalla från vårt hus-sparkonto. Men så kom min födelsedag runt hörnet (dagen efter vår bröllopsdag) och hips vips så höll jag i min hand en betald hotellnatt med tillhörande tre rätters veganmiddag. Morsan och brorsan är bra sneaky, alltså! ♥

Vår bröllopsnatt spenderades på Hotell Södra Berget i Sundsvall, och det var året efter, då jag överraskade Peter med en natt i samma rum som 1-årig bröllopspresent, som denna tradition skapades. 2-årig bröllopsdag spenderades i Gävle på Clarion Hotel Winn, och i år blev det alltså Ulvö Hotell.

Rummet hade badkar och Bubblan tog sig ett dopp med mig, men sen fick jag även 20 minuter helt själv i badet. Guld värt! Det bästa med hotell är trots allt att kunna släppa alla måsten och endast slappna av. Vi må vara tråkiga, men vi tycker båda om att bara mysa på rummet och se på TV tillsammans. Det finns ingen disk som måste göras. Inga irriterande EPA-traktorer som åker förbi utanför. Inga nyfikna turister som kikar in genom våra fönster.

Vi passade dock på att ta en skogstur och det ångrar jag inte en sekund. Vi fick fantastiskt väder, men inte för varmt och inga creepy crawlies. Förutom alla spindelnät som Peter plöjde igenom, men det är väl sånt man får ta när man är först i ledet på en skogsstig 🙂

 

Nu kommer jag verkligen inte ihåg namnen på alla dessa, men innan förrätten fick vi en juice på bland annat morot och ingefära, förrätten var en soppa som var SÅ JÄVLA GOD, någon ugnsbakad grönsak med färska örter till huvudrätt, och en lingonsorbet + chokladmousse till efterrätt.

Först trodde vi att juicen var förrätten och fick därför panik över att vi skulle vara vrålhungriga efter middagen, men tack och lov var det något extra vi fick, och nästan 1 timma och 45 minuter senare gick vi därifrån med magarna fulla. Zacke var dessutom lugn och sov under nästan hela middagen och det var ju då ett jävla stort plus 🙂

 

Vi gjorde ett försök att vlogga också. Det märks att vi är ringrostiga men nu finns det minnet captured forever på Youtube i alla fall!

 

Idag fyller min mammis år!

På denna dag år 1950 föddes den finaste lilla Mona som denna värld någonsin sett. Kvinnan som innan 6½ vecka sedan kallats för Mamma Mona i några år, men som jag nu dubbar Marmor Mona istället eftersom hon nu kan titulera sig som mormor också. Min lilla mammut! ♥ Har ni någonsin sett maken till en så fin pingla som på bilderna ovan?

Vi tog oss en liten tripp till Coop och köpte fika och blommor. De har fan förvånansvärt fina blommor där, trots deras begränsade utbud. En fin bukett för under en hundring klagar jag då inte på. Dessutom blev mor glad, och då blir jag glad!

Morsan är precis som jag och gillar inte alltid att vara framför kameran, men jag fick henne på bild idag! En duktig mamma som bara säger “okej” när hennes dotter säger “Här, tar barnet så jag får ta bilder på er tillsammans” 🙂 Jag fick massor och det där blev min favorit. Visade bilden för mamma och det första hon säger är “Men titta! Han har fått mormors dubbelhaka!”, hahaha 🙂

En helt sjuk tanke är ju att jag om 33 år kanske också får besök av mitt barn som köpt blommor och tagit med sig veganfika. Det lilla barnet som ligger i den begagnade Trille-vagn vi köpt åt honom kommer då vara en vuxen individ. Han kanske också kommer ha lika höga tankar om mig som jag har om min mamma. Får uppleva så många fina saker med mig som jag gjort med min mamma.

Ja, jag kan ju bara hoppas ♥

Här har det planterats!

Bild stulen av inhabitat.com
Bild stulen av inhabitat.com

I julklapp av min bror fick jag en planteringslåda, eller vad den nu kan kallas. På företagets hemsida kallar de den en “indoor garden”, vilket jag antar att jag kan hålla med om. Den mest lättstötta trädgård jag någonsin varit med om. Kanske den bästa julklapp jag någonsin fått. Jag älskar örter och grönsaker men jag lyckas aldrig hålla dem vid liv.

Men vad den här lådan gör är i princip… allt. Den ska fyllas med vatten (den har till och med en vattenindikator så man vet när det börjar sina) och sen har den automatiska LED ljus som slås på ett antal timmar per dygn. Det man själv måste göra är att köpa fyrkantiga växt-kit som man stoppar ner i lådan. Sen växer det!

Sist planterade vi basilika, persilja, timjan och dill. Förra veckan märktes det att de hade gjort sitt, så förr-förra veckan var jag ute i god tid och beställde fyra nya planteringsfyrkanter (vet verkligen inte vad de kallas). Nu tänkte vi testa oss på grönsaker! Paprika, chili, tomat och såklart mynta så jag kan göra mina älskade alkoholfria mojitos ♥ 🙂

Det är som sagt bara att stoppa ner de små fyrkanterna, hälla på vatten (den där blöta fyrkanten i mitten är vattenindikatorn) och vänta. Det är skitspännande att varje morgon gå och kolla om det stuckit up någon liten planta än. Det tar ett tag innan de kommer igång, men när de väl växt upp lite ur hålen så går det fort som tusan! Sedan håller de i några månader innan man måste köpa nya fyrkanter.

Den här rundan betalade vi mellan 57 och 62 kronor per grönsak, plus frakt från Frankrike. Ungefär 300 spänn för grönsaker, skatt och frakt. Jag skulle nog protestera om det var så att de höll lika dåligt som de plantorna vi köper på Coop. Exempel: myntan i krukan till vänster. Jag har plockat blad från den EN gång och nu har den fått återväxt med några miniatyrblad som aldrig blir större. Har frågat om hjälp i en fantastiskt bra plant-grupp jag är med i på Facebook och följt deras rekommendationer men jag tror att den där stackars växten är doomed.

Oh well, it was fun while it lasted!

En dag på Ulvön

Det blev en liten tripp till Ulvön, precis som vi hade planerat. Vi hade en sjuklig tur med vädret, soligt men inte för varmt. Det blåste lite så att vi slapp svetta arslena av oss och det fanns alltid skugga till hands så jag slapp oroa mig över att Zacke skulle vara i solen.

Jag gjorde en liten miss (ovanligt ens?), jag var helt säker på att båda båtarna tog lika lång tid på sig ut till ön. Jag funderade aldrig på varför de skulle ha två båtar som hade samma avgångstid och som åkte samma rutt? Näe. Vi åkte m/f Ulvön ut och m/f Minerva tillbaka. Ulvön tog två timmar! Men som sagt, dagen bjöd på riktigt fint väder och Daniel verkligen älskar att åka båt så det blev en hit ändå. Zacke sov hela vägen, dessutom. Tack vare att den tog så lång tid på sig (den stannar till på tre ställen, medan Minerva åker raka spåret) så blev det en hit att åka Minerva hem eftersom den i Daniels ögon då blev en supersnabb racerbåt 🙂

Och det bästa? Hade vi inte tagit Ulvön ut så skulle vi inte ha fått se dessa små sötnosar! Har ni någonsin sett så gulliga och fluffiga beings, ever? Tydligen så satt fågelmamman några meter bort och skrek åt folk 🙂 Jag var tyvärr inte närvarande eftersom det blåste så jäävulskt uppe på däck och det verkligen inte kändes som ett ställe för en 6-veckors person att vistas på.

Direkt efter vi kommit fram till ön så tog vi oss en tur i skogen. Det blev bara en liten sväng, men jädrans vad rofylld och glad jag blir av bara en liten stund i skogen. Balsam för själen, och plus i kanten var dessutom att det luktade varm skog. Vet ni vilken doft jag menar? Den är helt underbar!

Sen var det dags för lunch, för att undvika att hela familjen skulle förvandlas till onda häxor. Efter att ha rekat Ulvö Hotells hemsida och sett att de hade vegankäk på deras à la carte så hade vi redan bestämt oss för att äta lunch där, men tänkte inte på att det ofta serveras buffé på lunchen. När vi kom dit så upptäckte vi att de hade Skärgårdsbuffé, något som inte riktigt passar en vegan (och heller inte riktigt en lakto-ovo vegetarian, som Peter mer identifierar sig som). Peter frågade kocken om det fanns något på buffén som vi kunde skyffla i oss, och då erbjöd sig kocken att fixa två veganplankor åt oss. Hur jävla lyxigt var inte det då? Tyvärr hade jag inte hjärnan med på noterna nog att ta kort på maten (fast vi fick med det i vloggen), men vi fick tre sorters vegansill (champinjoner), morotslax, bönbollar i BBQ-sås och torrostade haricot verts med flingsalt. Sedan fanns det lite bönor, råkostsallad och quinoa och sånt på buffén som var OK. Vi blev i alla fall nöjda som faan och bestämde oss för att vi måste tillbaka dit för att testa à la carten också. Jag tror nog att årets bröllopsdagsfirande kommer spenderas på ön 🙂

 

Här kommer mina två favoritbilder från dagen: Bellans självporträtt och jag och Bubblan på båten ♥

 

Nedan ser ni vloggen från vår dag på ön!

 

Två roadtrips på en vecka

De som följer mig eller Peter på Instagram eller Snapchat vet redan att vi tidigare i veckan tog tåget upp till Boden för att shoppa. Shoppa var ju det vi gjorde men det låter aningen fel att säga det när det var en bil vi köpte. Men vi åkte i alla fall hem med en Dodge Journey. Äntligen en sjusitsig bil, nu ryms alla i familjen! Zackarias har bara bott med oss i fem veckor och vi har ju bara de äldre barnen varannan vecka men det har redan känts av att alla inte har kunnat åka med när vi varit ute och kört.
Det är några småfel på bilen, men det väntade vi oss. För det snorbilliga priset vi fick den för är det en sjukt bra bil och Peter är helt störtkär i den 🙂
Vi åkte som sagt med tåget upp. Klev på klockan 03:50 och var framme klockan 10:20. Efter lite provkörning åkte vi ner till Pite först och hälsade på familjerna Landberg/Krafft och Gustafsson. Vi stannade och fikade lite vilket alltid är väldigt farligt, för så fort jag spenderar tid med mina nära & kära i Pite så saknar jag dem så jääävla mycket. Jag skulle nog fan kunna flytta tillbaka dit om det inte var så att vi redan var rotade i Härnösand. Jag är hemskt tacksam att jag har Isabelle & Andreas här nere, en liten slice av Norrbotten ♥
Vi fick även in en liten träff med “min största idol” som hon gillar att kalla sig själv, min lilla pluttkusin som nu titulerar sig som Zackes Tant Lisa. Hon är förjävligt härlig och jag blir alltid så himla glad att träffa henne! Det är som att träffa en bättre version av mig själv 🙂

Idag bestämde vi oss även för att ta en snabb tripp till Örnsköldsvik. Förra året åkte vi ner till Gävle för att vara där nere en helg och fira tjejernas födelsedagar med hotell- och restaurangbesök. En solig dag tog vi oss även en dagstripp med båt till Limön. Det var så himla kul för hela familjen även fast vi på Limön “inte gjorde nåt”, vi kände att vi fick lite mersmak så nu funderar vi på om vi ska ta barnaskaran och åka iväg till Ulvön utanför Örnsköldsvik.
Precis som Limön har Limöbåten, har Ulvöhamn m/f Ulvön och m/f Minerva som åker fram och tillbaka hela dagarna.

VI åkte först till Örnsköldsvik för att min förvirrade hjärna trodde att båtarna gick därifrån, men då fick vi snällt ställa oss på en parkering och kolla Google Maps och jag fick erkänna att jag var helt ute och cyklade. Tur att det inte var skarpt läge och att vi skulle åka med båten där och då, det är därför jag gillar att reka innan jag ska göra saker som jag aldrig gjort förut.
När vi kom fram till hamnen så tog vi oss en liten promenix i alla fall och fick oss lite luft, kikade på båten som kom i hamn precis när vi parkerat, och såg oss runt lite.

Mycket fint! Med tanke på hur nice själva hamnen båtarna går ifrån är så har jag nu väldigt höga förväntningar på själva ön (mycket logiskt, I know!) 🙂