Något jag alltid pratat vitt och brett om är Zackes lite speciella egenskaper, som tillsammans grupperas ihop till vad som i folkmun kallas HNB, Plusbarn, eller Överlevnadsbarn.

Mest har jag nog pratat om det med folk i min närhet och diskuterat med andra föräldrar i Facebookgruppen High Need Babies Sverige – Stöd, råd och pepp, för när jag läser igenom bloggen så har jag faktiskt inte skrivit om det så mycket här.

Vilket faktiskt är himla tråkigt då jag tror, som jag faktiskt har nämnt i bloggen, att det är vanligare än vad en kan tro att barn är HNB.

Men hur vet en att ens barn är ett Plusbarn, och inte bara ett gnälligt barn, ett barn som ammar extra mycket eller ett barn som sover som en kratta? På senaste tid har jag insett hur oerhört mycket enklare livet är nu jämfört med när vi insåg att Zackarias var en High Need Baby.

Det finns en barnläkare vid namn Dr. William Sears som har skrivit mycket om HNB, bland annat en lista med karaktärsdrag som beskriver Plusbarn. Här är listan, och hur Zacke var då (vid höjden av missnöjdhet) jämfört med nu. Observera att jag har kortat ned och förenklat texterna till varje listpunkt markant. Här kan du läsa Dr. Sears lista i helhet, och Plusbarn-författaren Therese Stahl har även skrivit förenklad lista på svenska här.

  • INTENSE (Intensiva)

Barnet ser till att dess föräldrar (och alla andra, för den delen) vet om när hen är missnöjd. Oftast högljutt och kraftfullt!

Då: Jag vet inte hur jag ska förklara denna punkt på ett kort sätt. Han har aldrig varit gnällig, utan han har varit antingen lugn eller JÄTTEUPPRÖRD. Det kom ingen förvarning när han var upprörd, så att säga 🙂

Nu: Idag är han istället lite gnällig om han är missnöjd med något, men aldrig panikledsen. Sätter jag ned honom så kan han nu gnälla tills jag rättar till mitt misstag (dvs, att avbryta vår kroppskontakt) istället för att på en gång bryta ut i tokskrik.

 

  • HYPERACTIVE (Hyperaktiva)

Barnet är sällan stilla eller avslappnat, varken i sinne eller kropp.

Då: När Z föddes och de skulle väga honom så hade de problem med det för att han sprattlade med armar och ben. Barnläkaren kallades till och med in för att personalen på förlossningen aldrig hade en så aktiv nyfödd och var oroliga över att något var fel.

Nu: Sällan stilla, spelar ingen roll vilken tid på dygnet. När han vaknar på morgonen så hinner han, utan att överdriva, knappt blinka innan han sätter sig upp och börjar krypa runt. Han vill stå, krypa och röra sig hela tiden, inklusive när han ammar.

 

  • DRAINING (Dränerade)

Att vara förälder till en High Need Baby sätter press på dina energidepåer, minst sagt.

Då: Jag har aldrig gillat den här punkten, att kalla sitt barn för dränerande. Men vi kan säga så här, de första månaderna var jag väldigt mentalt trött. Ni kan ju fråga min familj om vilket humör jag var på….

Nu: De enda gångerna jag känner mig riktigt trött nu är när han sover dåligt på nätterna, vilket också betyder att jag också sover dåligt. Exempel är när han är förkyld eller håller på att få tänder. Mama does not work well without sleep..

 

  • FEEDS FREQUENTLY (Äter ofta)

Eftersom amning är så mycket mer än bara mat (t.ex. närhet & trygghet) så äter Plusbarn oftare än andra barn. Detta gäller även barn som flaskmatas.

Då: Vi körde med fri amning från första början, vilket innebär att barnet ska få amma så fort de ger tecken på att de vill. Jag vet inte hur ofta ”vanliga” barn ammar, men Z snittade 30-40 amningstillfällen per dag. Han ammade aldrig några längre stunder, utan ville helst amma två-tre minuter åt gången.

Nu: Nu äter han ju visserligen både mat och ammar, men jag anser inte att han längre ammar ofta. Vi brukar amma på morgonen när vi kliver upp, innan vi åker/går iväg någonstans, på kvällen och på natten. Sedan signalerar han någon gång extra per dag att han vill amma, men det tror jag har mer att göra med närhet än med hunger.

 

  • DEMANDING (Krävande)

Vill ditt Plusbarn ha, är det bäst att du ger. När barnet har ett behov så vill det ha behovet mött nu.

Då: Som sagt så var det förut väldigt tydligt när vi gjorde något fel.

Nu: Idag handlar det mer om t.ex. mat. Ser han något som vi äter eller dricker som han tycker ser smarrigt ut så gör han sitt läte som han gör när han vill smaka. Det är i princip ett ”Mmm!” fast i uppgraderad version med olika tonlägen. Ju längre vi väntar med att dela med oss, ju mer högljudd blir han 😀

 

  • AWAKENS FREQUENTLY (Vaknar ofta)

En tycker ju att ett barn med så hög energinivå behöver sova mer än andra barn, men tydligen inte….

Då: Z har alltid sovit 12-timmars nätter. När han var riktigt liten så vaknade (läs: zombiemode, aldrig riktigt vaken) han jättemånga gånger varje natt. Små bebisars magar är ju inte så stora, så de behöver äta ofta. På dagen sov han tupplurar på 20 minuter åt gången, sen ansåg han att han var fulltankad med energi. Sov han någonsin 40 minuter så kändes det som ett freakin’ mirakel!

Nu: Bebisen är nu ett litet barn och vaknar fortfarande runt 10 gånger per natt. Fortfarande zombiemode också 🙂 Men vi kan ju tillägga att även jag kör zombiemode så jag störs inte av att vakna till 10x per natt. Nu sover han tupplur på både 1 och 2 timmar, ibland till och med 2½!

 

  • UNSATISFIED (Missnöjda)

Barnet är missnöjt och du vaggar, gungar, sjunger, klappar, tröstar, går med vagnen, kör med bilen.. men ingenting fungerar.

Då: Missnöjet började mellan 16-18 varje kväll och höll i sig till åtminstone midnatt. Jag var så jäkla förstörd och kommer ihåg att jag grät jätteofta och kände mig som en dålig förälder som inte ens kunde trösta mitt barn.

Nu: Z är så himla sällan missnöjd nu! Visst, han gillar inte att åka bil och ibland inte vagn heller, på eftermiddagarna vill han heller inte sitta ensam och leka (även om vi står ½ meter ifrån), men han är längre inte arg, upprörd eller ledsen helt utan förklarlig anledning.

 

  • UNPREDICTABLE (Oförutsägbara)

Det som funkade igår funkar inte längre idag. Du kanske hittar vissa saker som funkar ibland, men ingenting som funkar varje gång.

Då: Vi har haft vissa saker som alltid funkat för oss. Fläktljud alternativt monotona ljud när han skulle sova. Ställa sig bredvid torktumlaren som var igång om han skulle lugna ned sig från panikskrik. Att leka Tittut och att fläkta en lätt filt över ansiktet/huvudet om vi ska få honom att bli glad, eller bara om vi vill leka. Men vi har testat ungefär ALLA metoder för att både få honom nöjd, samt att få honom att somna. Och vaaarje gång vi hittade nåt som funkade så var vi så glada… tills vi nästa dag insåg att det inte funkade längre.

Nu: Nu är han ju som sagt inte speciellt upprörd längre och det var mest då som vi testade alla metoder för att få honom glad. Vi har inget framgångsrecept på att få honom att somna förutom att inte vara så principfasta, och att inte ge upp. Ja, han kanske visar tecken på att vara trött men kommer inte till ro när ni ska sova och hellre vill busa. Då har vi låtit honom busa en stund istället för att försöka natta när han uppenbarligen inte är ”redo” och sen bara bli irriterade för att han inte somnar. Men en sån gång som han ÄR redo men bara är envis och ligger på vaken/somna-gränsen. Ge inte upp! Det kan ta flera timmar att natta, men det är värt det i slutändan.

 

  • SUPER-SENSITIVE (Superkänsliga)

Plusbarn är väldigt uppmärksamma på sin omgivning. De kan vara lättväckta och kan lätt bli överstimulerade.

Då: När Z var riktigt liten så fick vi gå på äggskal hemma när han hade somnat. Han kunde vakna om någon öppnade kylen eller stängde en kökslucka! Vi fick viska och ha TVn på mute, annars vaknade han på en gång.

Nu: Om jag har honom sovandes i famnen så är det lite enklare, då jag antar att han ät van vid mitt vaggande och lätt somnar om när jag sätter igång. I värsta fall kan jag dra fram en patte och då somnar han också lätt om. Peter har det inte riktigt lika lätt, men det är ändå en massiv skillnad från förut. Nu kan katterna jama, vi kan nysa eller prata, någon kan gå i den knarriga trappan, eller öppna/stänga ytterdörren utan problem!

 

  • CAN’T PUT BABY DOWN (Kan inte lägga ned barnet)

Barnet går sällan med på något annat än att ha nära kontakt med sin förälder. Sjal, sele eller famnen brukar vara att föredra, hela tiden.

Då: Fram tills han var 6 månader var han i min famn nästan dygnet runt. Jag hade problem i början, åtminstone tills han var 4 månader, att ens gå och kissa när det bara var han & jag hemma för att han blev så upprörd så fort jag la ned honom.

Nu: När vi köpte gåstolen så blev det plötsligt lite roligare att inte vara hos sin mor hela tiden. När han sedan började kunna ta sig runt själv genom att krypa/åla så blev det också bättre. Men det går fortfarande bäst på förmiddagen. Vill jag laga mat/baka/städa på eftermiddagen så får han oftast åka runt i sjalen.

 

  • NOT A SELF-SOOTHER (Kan inte lugna sig själva)

Barnet behöver hjälp att somna, och hjälps sällan av av napp, lugnande musik eller andra saker som är designade för att hjälpa barn att somna.

Då: Var aldrig ett fan av napp. Våra fingrar gick bra, men inget annat (förutom boobs, såklart!). Somnade aldrig själv, oavsett hur många gånger vi försökt.

Nu: Fortfarande ingen napp, och det har gått bra. Personligen anser jag inte att napp + nära föräldraskap går ihop. Somnar fortfarande inte själv.

 

  • SEPARATION SENSITIVE (Känslig för separation)

Barnet ser föräldrarna som en förlängd del av dem själva och har därför svårt för separation från föräldrarna, vilket leder till att det bland annat kan vara svårt att lämna barnet med en barnvakt.

Då: Förut gick det rakt åt skogen om någon annan försökte hålla honom. HELL NO, I WON’T GO! *cue gallskrik*

Nu: Nu kan till och med främlingar hålla honom. Men inte alla! Det är som att han känner på sig vilka han kan lita på. Men igen, mest bara på förmiddagarna.

Det är oftast efter sådan här reflektion som jag inser hur långt vi kommit, vilken stor skillnad det var på vårt liv bara för 6 månader sedan, jämfört med nu.

Och några slutliga ord – jag får sällan negativa kommentarer på mina sociala medier. Men snälla, om du har hittat hit och är en sådan person som anser att sättet vi (och många andra) behandlar och uppfostrar vårt barn, håll dina tankar för dig själv. Det känns som att varje HNB-förälder har råkat ut för personer som tror att de vet lösningen på alla deras problem eller är någon slags all-knowing being.

– Det går inte att skämma bort sitt barn med kärlek.

– Det går inte att ”träna bort” ett barns behov av närhet och kärlek.

– Amning är inte bara mat!

Som sagt, jag får sällan negativa kommentarer, men just dessa tre områden verkar så många föräldrar till Plusbarn få ”råd” om av personer som ej har insikt eller som anser att alla barn är lika och därmed kan behandlas lika. Det är de inte, och det kan de inte.

Om någon kommit hit och känner igen sig – du är bannemig inte ensam! Är du förälder till ett barn som är High Need, gå med i Facebookgruppen som jag nämnde tidigare (i skrivande stund är vi över 1700 medlemmar). Eller skicka mig ett mail! En av två saker som kan har koll på och har bra erfarenhet av så är det Plusbarn 🙂 Jag finns på hey (snabel-a) svansling.com

Nu ska jag faktiskt börja läsa boken Raising Your Spirited Child. Många HN-barn levlar upp till att bli Spirited Children, så det ska bli spännande att se om jag känner igen något av det som skrivs i boken!