Psykisk ohälsa, vilket svårt ämne att skriva om. För mig finns någon slags stigma om att skriva om mitt mående när det inte är i positiva termer. Egentligen bryr jag mig inte så hej vilt om vad folk tänker och tycker, de som tar sig friheten att döma andra har nog redan gjort det. Jag är ingen perfekt person och trots att jag försöker tänka, säga och bete mig som en ödmjuk, förstående och intelligent individ så bör jag ju fela någon gång i mitt liv.

Perfektionism är kanske inget som kategoriseras som psykisk ohälsa, men i mitt fall är det verkligen det. Du kan antingen ha adaptiv perfektionism eller maladaptiv perfektionism. Jag har den senare. Det finns förstås ett stort spektra på skalan, som med allt annat i världen så handlar det inte om svart/vitt, men jag är ute och går lååångt ute på maladaptiv-plankan.

Det är ju ganska lätt att gissa sig till vilken av de två som hjälper dig och vilken som stjälper. Adaptiv eller maladaptiv. För mig är maladaptiv ett ord som inte sitter rätt i munnen, det känns fult, negativt, sotigt.

Det finns en psykolog tillika författare som heter Robert Leahy som har skrivit mycket om perfektionism. Han beskriver det så här:

Adaptive perfectionism (Adaptiv perfektionism)

  • My goals are high, but realistic. (Mina mål är höga, men realistiska.)
  • I don’t like mistakes, but I can accept them. (Jag gillar inte misstag, men jag kan acceptera dem.)
  • I balance my negatives against my positives. (Jag balanserar det negativa mot det positiva.)
  • I can get satisfaction from my work. (Jag kan känna mig tillfreds med mitt arbete.)

Maladaptive perfectionism (Maladaptiv perfektionism)

  • My goals are so high that I can almost never achieve them. (Mina mål är så höga att jag nästan aldrig kan nå dem.)
  • I can’t stand making mistakes. (Jag tål inte att göra misstag.)
  • I focus on my negatives rather than my positives. (Jag fokuserar på det negativa istället för det positiva.)
  • Nothing I do ever feels good enough. (Ingenting jag gör känns bra nog.)

Jag känner igen mig själv så väl i listan över hur du tänker och känner då du är maladaptiv perfektionist.

I mitt fall handlar det i princip endast om saker jag själv skapar. Bloggen, YouTube, mitt fotointresse, mina inlämningsarbeten när jag pluggar, händelser och grejer som jag planerar. Det kanske inte är så att jag sätter jättehöga krav, jag sätter dock krav som för mig är svåra att nå. Sedan får jag extremt mycket ångest när det inte blir så bra som jag vill eller om någon har ens det minsta negativa att säga om det jag gjort.

Jag kan skriva ett separat inlägg om hur min perfektionism manifesterar sig och hur det påverkar mitt liv, med detta inlägg tänkte jag mer slänga ut termen och dess innebörd så att jag vid framtida inlägg slipper förklara varje gång.

Jag hade själv ingen aning om att perfektionism ens innebar detta (hade en heeelt annan tro på vad det var, mer om det senare!), jag fick reda på det genom en ”Jag har tråkigt och googlar runt på allt möjligt”-session en eftermiddag. Mind blown! Det är för mig väldigt intressant att läsa på om då jag är en sån person som verkligen älskar att lära känna mig själv.

Känner ni igen dig i någon av listornas punkter?