I och med att Zacke vill ha kroppskontakt 24/7 så är det ganska svårt att få saker gjort. Eller, svårt är det väl inte, men det är besvärligt ibland att ha en person på ens kropp när en ska duscha, dammsuga, laga mat, tvätta, städa, torka borden, eller annat. Tur att det finns sjalar och selar. Mina bästa vänner!

Sen jag sist skrev att snön hade kommit så har det fortsatt att snöa. Inte vräkt ner, men kontinuerligt dalande små flingor har gjort att vi har fått gå ut och skotta några gånger.

Idag kom det såna där stora och fluffiga snöflingor, vilket gjorde att snön fylldes på ganska fort. 3 timmar efter att Peter gick till jobbet så hade vi ett 1 dm tjockt snötäcke, och hans fotspår syntes inte längre. Sofia och Zacke to the rescue!

Jag satte Zacke i selen på magen och så tog vi oss ett 40-minuters träningspass på gården. Inte ett pip från barnet under hela tiden. Han tittade förundrat på snön, gjorde söta ljud och var väldigt nära på att somna några gånger.

Vi har ju inte mycket att skotta, men dra mig baklänges så svettig jag var efteråt! Jag hade tänkt sätta på Zacke overall under den stora jacka som vi lånade av Peter, men tack och lov fick jag tipset av Isabelle att skippa det och bara bylta på hans små fossingar. Tur var väl det, för han var varm och gosig när vi kom in, det var bara lilla näsan som var lite kall.

Skönt att få skottningen gjord, men det känns ju lite otacksamt att det låg ett nytt täcke snö där jag började, när jag skulle gå in. Vilka hemska, hemska i-landsproblem jag måste brottas med 😢