De som är lite uppmärksamma på vad jag sysslar med online vet att jag haft sociala medier-paus denna vecka.

Jag har länge haft känslan att jag velat radera alla mina konton men har väntat med att göra det, jag känner mig själv och vet att jag ofta kan ta snabba beslut som därmed också leder till snabba handlingar. Vissa gånger låter jag mina känslor ta över lite för mycket och chansen var stor att denna gång var en sådan.
Då kändes det bättre att ta en kort paus och utvärdera efteråt. Pausen skulle egentligen vara i 2 dagar men efter den korta tiden kändes det rätt att fortsätta.

Jag spenderar mycket dö-tid på både Instagram och Facebook. Scrolla, scrolla, scrolla på morgonen, när jag sitter framför TVn, när jag har en lugn stund med Zacke. Dessa små stunder blir enorma mängder minuter per dag som jag istället kan spendera på mer produktiva saker. Vad sägs om att exempelvis vara mer närvarande i vardagen, eller ännu bättre – vara mer närvarande i umgänget med min familj? Det är så lätt att stirra på telefonen och inte vara medveten om att alla svar på tilltal jag ger är ”Mmm..”, ”Jaarå”, ”Aa..”. Lite som Alfons pappa ibland.

Instagram har jag tidigare inte sett som något större problem. Men där har jag följt en massa konton som jag, enligt mig själv, ska eller bör följa men som stressar mig eller som får mig att må dåligt. Jag har följt dessa konton för att visa stöd, för att visa att jag står bakom deras åsikter och det dom gör och för att visa att det är viktigt att de finns. Ett exempel är diverse rescue-konton, personer och organisationer som räddar eller hjälper djur i nöd. Jag älskar dessa människor och de dom gör för varelserna jag bryr mig så mycket om, men tyvärr har jag varit tvungen att inse att mina egenskaper HSP (högkänslig – ”Highly Sensitive Person”) + djurälskare ibland inte mår bra tillsammans. Problematiken i detta kan jag ta någon annan gång då det i slutändan blir en riktigt long story.

Nu har jag i alla fall slutat följa nästan 100 konton med personer, företag, organisationer och grupper. Kvar är personer som jag bryr mig om och/eller är genuint intresserad av, veganmat, konst och hajar. Såna och sånt som får mig att må bra, helt enkelt! Instagram är ju bra på det sättet, att det är enkelt att välja vad en vill bli exponerad för.

Facebook, on the other hand. En helt annan historia. Jag har en sån himla hatkärlek till Facebook. Här är det ju också förstås lätt att välja vem en vill följa, men ändå blir en exponerad för dessa personer eller saker de gör. Jag förstår till exempel inte varför jag får notiser om att personer jag slutat följa har gjort inlägg i grupper som jag är med i. Något jag också stör mig på (men som för andra kan vara guld värt) är att jag i mitt flöde får upp inlägg som mina vänner kommenterat. Sakerl som jag tycker är väldigt jobbigt att se varje dag är exempelvis homofobi och rasism. Jag är vän med många personer som heroiskt dag in och dag ut debatterar, kommenterar och försöker få folk att fatta att rasism och homofobi fan inte är okej. Själv blir jag bara förbannad, irriterad, ledsen, upprörd, och känner enorm hopplöshet och som att världen är på väg ner i ett stort svart hål när jag läser vissa personers inskränka åsikter och tankar. Jag klarar inte av det, förmodligen också på grund av min högkänslighet. MEN, Facebook är också en så himla bra resurs om en bara väljer att inte titta igenom flödet. Behöver jag sälja något, köpa något, eller be om råd i någon av grupperna jag är med i så är Facebook så jävla ovärderligt!

Så planen är nu att bara minimera min skärmtid, endast följa såna/sådant på Instagram som jag känner glädje över att följa, och endast använda Facebook som resurs (alltså inte ligga vaken mitt i natten och snoka hos folk jag ogillar, eller att ligga och arg-debattera när jag inte kan sova).

Tiden som jag får över ska jag nog försöka att använda till att dokumentera vårt liv lite mer. Mer foton, mer videos. Och förhoppningsvis mer blogg också. Kanske till och med går så långt att jag skaffar en separat Insta till blogg- & vlogg-grejs också. KANSKE. Kanske. 🙂