Som jag nämnt innan så är Zacke en high need baby. Många HN barn sover riktigt dåligt, alltså riktigt förjävla dåligt! När jag läser inläggen i Sveriges HNB-grupp på Facebook så vet jag ju att jag verkligen inte har tolkningsföreträde i ämnet barn/föräldrar som sover dåligt.

Tack och lov har vi ett barn som alltid sovit bra, förutom några enstaka tillfällen. Nu är vi mitt i ett sånt tillfälle och jag känner bara hur mycket jag respekterar alla föräldrar som går runt på lite sömn och lyckas överleva.

Z sover förmodligen dåligt nu på grund av förkylningen, han har också hostat lite men jag hoppas verkligen att det går över innan det hinner bli nåt. Två nätter i rad nu så har han vaknat 10 gånger per natt. Vanligtvis vaknar han 3 gånger per natt, zombie-kravlar sig till en boob, käkar och somnar om. Ungen är en Boobzombie.

Men nu vaknar han och bökar, gnäller, gråter. När han i vanliga fall halvvaknar så brukar det räcka med att klappa lite på rumpan eller ryggen, eller stryka på huvudet eller på ryggen. Men nu när han har vaknat så många gånger så är det endast bröstet som gäller, inget annat kan trösta.

Och det är ju så det ska vara! Amning är sååå mycket mer än bara mat. Att bröstet ger tröst och trygghet märks så väl nu när han är sjuk.

Men huuur kan ett barn som både är sjukt och som inte sover optimalt vara så piggt!? Jag får i snitt sova 48 minuter i sträck innan jag vaknar igen (10 uppvak på en 8h natt) och är som en sengångare på dagen!

Fast jag har ju varit vaken i 32.5 år längre än Zackarias så jag kan väl skylla på det, antar jag.. 😉