Låt mig förklara det här med håret.

Jamen så tokigt, jag gjorde mig av med allt mitt hår. Jag trodde dock inte att det skulle bli en så himla stor grej av det.

Jag vet inte hur många meddelanden jag fått om att jag t.ex. är modig. Det är lite som att säga till någon som älskar att fara till tandläkaren att den personen är modig som frivilligt går dit.

Jag hatar verkligen att ha hår. Det är ivägen hela jävla tiden, det tar en evighet att tvätta, eftersom jag aldrig orkar torka det innan jag går och lägger mig så står det åt alla möjliga håll när jag vaknar, också har jag virvlar som gör att jag inte ens kan ha det uppsatt utan att bli irriterad.

Det är ju förstås förknippat med kvinnlighet att ha hår, men om det är “kvinnlig” jag har känt mig hela tiden när jag har haft hår så känner jag mig uppenbarligen så även idag, för jag är fortfarande samma person idag som jag var igår 🙂

Reaktionerna när jag rakade sidecut för nästan 2 år sedan var likadana, och jag kommer ihåg att jag kände mig så himla häftig och annorlunda. Men allt eftersom tiden går så vänjer man sig och nu tittar jag tillbaka på mina egna bilder, och folk som jag möter idag som har sidecut, och tänker att det bara är som vilken annan frisyr som helst.

Det är egentligen galet hur mycket power man lägger i sitt hår. Hejdå power och hej ödmjukhet nu då, kanske?

One Reply to “Låt mig förklara det här med håret.”

  1. En del har en himla massa identitet i sitt hår men jag har inte det och inte du heller tydligen. 🙂 Det är bra för det betyder att man kan förlora håret i en hellikopterpropellerolycka utan att man blir jätteledsen.

Leave a Reply