Officiellt back in the game

Oj oj oj, hur ska detta gå? Jag kanske tränade en gång efter jag fick reda på att jag var preggo, så jag har inte varit på gymmet på cirka ett år.

Idag började jag och Zacke på mamma-barnträning på Sportsgym. Det varar bara i 8 veckor, men under den tiden kommer jag passa på att träna där även utöver gruppasset, som är en gång i veckan.

Att gå från att träna regelbundet till att i princip sitta i soffan 75% av min vakna tid har varken varit bra för kropp eller knopp, så jag är riktigt glad och taggad över att börja träna.

Första träningstillfället gick faktiskt över förväntan. Zackarias var trött redan när vi kom dit, han somnade i vagnen på väg dit och hann bara sova 10 minuter. 50 minuters träning på det, i nya omgivningar med nya människor gjorde att han under sista övningen blev lite sur. När han är riktigt trött så går det inte att lägga ned honom och det vet jag ju, så det var jag beredd på.

Stämningen i gruppen var himla bra och precis vad jag behövde för att komma igång med träningen. Behöver du byta blöja mitt i passet? No biggie. Vrålar ungen av missnöje? No biggie. Svälter barnet och du måste släpa fram boobiesarna framför 10 främlingar som du aldrig träffat förut? No biggie!

Vi körde övningar med kroppsvikt och band. Men nog är det ju förjävligt när jag, sist jag tränade, körde triceps extensions med 11 kilos hantlar och nu tycker att det är jobbigt att köra 45 sekunder med TRE kilo. Jaja, det är väl förståeligt ändå.

Efteråt tänkte jag ta en liten promenad medan Z sov i vagnen. Det slutade med 7 km i rask takt runt hela centrum, med stopp på vårdcentralen för att hämta skötväskan vi glömde där igår, och stannade även till och köpte lunch på Tre Morötter.

Så lite som jag gillar kyla så är väl hösten jävligt fantastisk? Dessutom går det att gå en gode rask promenad utan att drunkna i svett = I like!

Leave a Reply