Nu var det oerhört länge sedan jag gjorde någon slags yoga. Det var nog kanske till och med ett år sedan! När jag blev gravid så tänkte jag mig att jag skulle börja köra regelbundet på en gång för att stärka kroppen, men hux flux hade tiden gått och nu har jag nästan gått 60% av tiden och ännu inga yogapass.

Jag kollade på en YouTubevideo från en av mina favoritkanaler, AsapSCIENCE, häromdagen. Videon handlade om vi som prokrastinerar och varför vi inte bör göra det. Jag är en biiiigtime procrastinator och har alltid varit. ”Jag gör det imorgon”, ”det är bättre om jag gör det ikväll istället för nu”. Så låter det alltid. Men i videon sägs det i alla fall att anledningen till att vi inte borde skjuta på saker är att eftersom anledningen till att vi inte gör dem nu är brist på motivation, och att motivationen förmodligen inte helt plötsligt bara kommer komma till oss om vi gör det senare istället för nu, när vi ändå tänker på det. Typ.

Huuuur som helst. I och med nya datorn så kan vi ju spela här i hushållet nu för tiden, och medan Peter ikväll spelade Mass Effect 2 så hade jag tänkt läsa Föda utan rädsla, men blev lite förbannad över att paddan betedde sig som ett arsel. Då blev det yoga istället. Jag har tänkt hela veckan att jag ska passa på att börja så jag får in en rutin när barnen är hos deras mamma eftersom det på pappaveckorna är lite svårt att få ihop nog med lugn egentid när det ska lagas mat, hjälpas med läxor och förstås umgås.


Men idag blev dagen, och denna videon för att vara specifik. Jag har yogat till Adrienes videos jättemånga gånger förut och tycker att hon är sjukt rolig och härlig. Dessutom innehöll denna video en annan person som jag diggar tack vare hennes härliga sätt – Hilah från YT-kanalen Hilah Cooking.

Jag hade dock inte förväntat mig vilken reaktion jag skulle ha när jag satte mig ner på mattan. Jag vet att jag är mer känslosam nu som gravid, och med tanke på att jag redan innan min lilla liftare i magen alltid har varit en känslomässig person har alltså gjort att jag nu för tiden är helt galet känslig. Glad, ledsen, upprörd, uppspelt, stolt eller whatever – jag grinar för allt. I yogan har jag bara gråtit en gång förut och det var mer tårar tack vare att jag släppte på spänningar och känslor.

Denna gång var det helt annorlunda. I början av videon går hon bara igenom andning och pratar om hur vi nu andas och yogar för två, och hur prenatal (alltså tiden innan en föder) yoga bland annat handlar om att känna kopplingen till sitt barn och till sin kropp. Jag vet inte varför, men tanken på det fick mina ögon att explodera med tårar och jag hade lite svårt att andas in genom näsan för att den snabbt täpptes igen. Helt galet. Men efter vi hade gått igenom andningen så gick det betydligt bättre och jag lyckades till och med andas genom näsan 🙂

Om jag är så här känslosam över ett yogapass, hur kommer det gå för mig under och efter förlossning? Ojoj, mycket tankar och känslor runt just detta ämne, förlossningen. Men det kan vi ta någon annan gång, för nu ska jag sova och förbereda mig för den kommande jobb- och barnveckan! ♥